Idag är jag en av väldigt många forskare som skrivit under en debattartikel i DN.

Idag är jag en av väldigt många forskare som skrivit under en debattartikel i DN.

I debattartikeln uttrycks stark oro över hur vetenskap allt oftare ifrågasätts och misstänkliggörs i det offentliga samtalet och av politiker.

Den vetenskapliga kunskapen likställs ibland helt felaktigt med personliga åsikter. Det riskerar undergräva förtroendet för forskning. I texten finns exempel på hur forskare har blivit ifrågasatta, kritiserade eller fått sin trovärdighet undergrävd – inte för att deras forskning varit felaktig, utan för att resultaten inte passat vissa politiska eller ideologiska agendor.

Vetenskaplig kunskap är grundläggande för ett demokratiskt samhälle. Forskare måste kunna verka fritt utan rädsla för repressalier eller misstänkliggörande. En bred respekt för forskningens roll och ett tydligare försvar för akademisk frihet och vetenskapens oberoende behövs. Även i Sverige.

https://www.dn.se/debatt/var-forskning-kan-inte-viftas-bort-som-asikter/?

Så här skrev jag i februari i år när Trump verkligen började ta strid mot universiteten i USA.

Jag skickade texten till SMP.

De publicerade den inte.

Det var synd.

Kanske för att jag kopplade till MP. Kanske för att den var för lång. Kanske för att SMP inte tyckte ämnet var intressant nog.

Så här skrev jag. Universiteten har alltid varit samhällets motor för kritiskt tänkande, forskning och innovation. Men denna roll är under hot. I USA har akademiska institutioner förvandlats till slagfält för politiska konflikter och externa påtryckningar. Forskares och studenters arbete undermineras av hot, desinformation och ideologiska motsättningar. Vi måste fråga oss: Kan detta hända i Sverige? Svaret är tyvärr ja – så vad gör vi åt det?

I USA attackeras centrala värderingar som mångfald och inkludering. Det har lett till självcensur, hot mot akademiska ledare och ett minskat förtroende för forskningen. När politiker försöker styra vilka ämnen som är värda att forska om, förlorar universiteten sitt oberoende. Denna utveckling påverkar inte bara den akademiska världen – den slår hårt mot hela samhället. Utan fri forskning kan vi inte möta framtidens utmaningar som klimatkrisen, teknologiska innovationer och social hållbarhet.

Här i Sverige har vi ännu inte nått samma nivå av politisk styrning, men varningssignalerna finns redan. I Sverige ämnar regeringsunderlaget ta bort delmålet om jämställdhet, trots att Jämställdhetsmyndigheten visar att kvinnor fortfarande missgynnas i forskningskarriärer och medelsfördelning. SD har till exempel riktat hård kritik mot genusprojekt vid svenska universitet och krävt att resurser ska styras om till vad de kallar “traditionell forskning”. Det innebär i praktiken att politiker ska få detaljstyra vad universitet och högskolor prioriterar – en farlig utveckling som riskerar att urholka den akademiska friheten.

SD har även påverkat folkhögskolorna. De har föreslagit minskade statsbidrag, hårdare kontroll över hur offentliga medel används och begränsningar av vilka utbildningar som folkhögskolorna får erbjuda. Dessa förändringar hotar en viktig del av det svenska utbildningssystemet, som ger människor en andra chans till utbildning och personlig utveckling.

Om vi inte försvarar universitetens och folkhögskolornas integritet riskerar vi att gå samma väg som USA – där utbildningens syfte förvrängs av politiska agendor. Utbildning och bildning är avgörande för ett demokratiskt samhälle. Att hota dessa institutioner är att hota vår förmåga att tänka kritiskt och fatta välgrundade beslut.

Miljöpartiet har i många år sett hur universitetens frihet naggas och har skarpa förslag för hur universitetens och högskolornas oberoende ska säkras. Miljöpartiet har kritiserat regeringens fokus på konkurrens inom forskning och den ökade detaljstyrningen av lärosätenas finansiering, eftersom basanslagen till universiteten, som är grundläggande för långsiktig forskning, måste vara större och mer fria för att bevara akademisk frihet.

Att regeringens politik gör anslagen allt mer prestationsbaserade riskerar att minska lärosätenas handlingsutrymme och skapar ojämlika förutsättningar för forskare och utbildning. Miljöpartiet föreslår även att produktivitetsavdraget, som urholkar universitetens finansiering, ska avskaffas. Detta skulle frigöra resurser som istället kan användas för att stärka basanslagen och långsiktig, oberoende forskning. Vi når spjutspetsarna genom bredden.

Regeringen tenderar att prioritera tävling om forskningsmedel framför samarbete, vilket de anser är avgörande för framgång på den internationella arenan. Miljöpartiet menar att forskningssamarbeten måste uppmuntras, inte hindras av kortsiktiga politiska mål. Vidare är MP kritiska till höjda studieavgifter för internationella studenter och nedskärningar i Erasmus-programmet. Båda dessa förslag skapar hinder för den internationella mobiliteten och kunskapsutbytet som är fundamentalt för forskningens framsteg.

Även inom EU:s forskningsprogram Horisont Europa ser Miljöpartiet en bristande ambition från regeringens sida att öka Sveriges deltagande. Här behöver Sverige förbättra både söktryck och beviljandegrad för att inte halka efter i den globala konkurrensen om forskningsmedel.

Sverige måste tydligt markera mot hot och politisering av akademin. Vi behöver investeringar i forskning, skydd för forskare och ledare samt en kultur som respekterar fakta och vetenskap. Bara så kan vi säkerställa att våra universitet och utbildningsinstitutioner förblir oberoende kunskapsmotorer som tjänar hela samhället.

Låt oss stå upp för akademisk frihet – innan det är för sent.