I SD-land ska vi konsekvent rensa bort allt i det svenska julfirandet som inte har ursprung i ”ursvensk” kultur.

I SD-land ska vi konsekvent rensa bort allt i det svenska julfirandet som inte har ursprung i ”ursvensk” kultur. Ni vet den där helt absurda och antiintellektuella SD-katalogen av påhittade förbud. Då blir det ganska tomt med både pynt och mat. Men håll till godo med SD-julen! Julkrubban: Ursprung i Mellanöstern. Bort. Maria utan sjal? Fullständigt historielöst. Judiska kvinnor bar huvudduk. Och svenska kvinnor i min mors generation. Adventsstjärnan: Symbol från Betlehemsstjärnan.

Bort. Julotta: Bygger på en judisk berättelse. Bort. Lucia: Kommer från Italien. Bort. Pepparkakor och lussekatter: Kryddor från Asien och Mellanöstern. Bort. Julskinkan: Grisen som djur finns förstås kvar, men själva idén om julskinka som traditionell rätt är importerad och formad utomlands. Bort. Äpplen: Ursprungen i Centralasien. Bort. Risgrynsgröt: Ris = Asien. Bort. Köttbullar: Ursprung från Osmanska riket. Bort. Sill i inläggningar = kryddor från hela världen.

Bort. Glögg: Kryddorna. Bort. Julmust: Okej, kanske får vi behålla den. Men essensen utvecklades av en kemist inspirerad av utländska smakprofiler. Riskabelt! Julfika: Kaffe och te. Bort. Choklad: Sydamerika. Bort. Gran: Kan stå kvar – men då utan stjärna, utan ljus och utan pynt (alla importerade traditioner). Till slut står vi alltså där och stirrar på en opyntad gran och äter grisfötter och dricker sprit! Grattis. En jul helt fri från ”utländska inslag”.

Den är histprielös. Och totalt osvensk. För det mest svenska vi har är just blandningen av influenser, importer, lån, traditioner som vuxit samman över sekler, korsat kulturer och blivit något nytt. Det är det som är folktradition. Att vilja rensa bort allt det är inte att värna svensk kultur. Det är att avskaffa den. Sprit och grisfötter – varsågod och njut av SDs ”kulturarv”!