Edit: Fått fråga. Det går bra för andra partier oxå att använda texten. Huvudsaken är att det blir genomfört.

Edit: Fått fråga. Det går bra för andra partier oxå att använda texten. Huvudsaken är att det blir genomfört. Men vidtala MP i din kommun först. - - - - - Vet att jag har många MPare i små kommuner som följer mig. Har skissat på en motion jag anser att varenda kommun där Miljöpartiet sitter i kommunfullmäktige bör lämna in, om det inte redan är gjort.

”Hållbar upphandling som styrmedel för lokal och regional omställning”. Och där MP inte sitter i fullmäktige bör den lämnas in som medborgarförslag. Går inte riktigt för övriga partier att säga nej utan att göra bort sig. Och då kommer pressen. Jag har skissat på ett förslag. Varsågod och knyck texten ni som vill. Poängen är enkel. Det här är inte radikalt, inte juridiskt riskabelt och inte kostnadsdrivande.

Det handlar om att kommunen ska använda ett styrmedel som redan finns, som staten redan säger är okej och som många kommuner redan delvis använder. Därför blir det också väldigt svårt för andra partier att säga nej utan att göra bort sig. Och när flera kommuner gör samma sak uppstår politiskt tryck. Förslaget är avsiktligt utformat för att kunna återanvändas rakt av, med bara några lokala justeringar.

Varsågod och knyck texten ni som vill. Så till själva motionen. Instruktion Byt ut hakparenteser mot lokala uppgifter. Om exakt upphandlingsvolym saknas kan formuleringen betydande belopp, eller något liknande, användas. Motion: Hållbar upphandling som styrmedel för lokal och regional omställning Inledning Offentlig upphandling är ett av kommunens mest kraftfulla och samtidigt mest underskattade styrmedel för att nå klimat-, miljö- och hållbarhetsmål. I [kommunens namn] upphandlas varje år varor, tjänster och entreprenader för [årlig upphandlingsvolym, ca X miljarder kronor eller betydande belopp].

Dessa inköp påverkar inte bara kommunens ekonomi, utan formar i praktiken arbetsvillkor, marknader, klimatpåverkan och den lokala och regionala utvecklingen under lång tid framåt. Trots detta saknar kommunen i dag politiskt fastställda principer för hållbar upphandling. Avsaknaden av ett tydligt politiskt mandat riskerar att göra hållbarhetsambitioner beroende av enskilda tjänstepersoners möjligheter snarare än av demokratiskt fattade beslut. Detta leder till otydlighet, försiktighet och i förlängningen till att kommunen inte fullt ut använder den potential som upphandling faktiskt har.

Bakgrund och problembild Hållbar upphandling innebär att ekonomiska, miljömässiga och sociala hänsyn integreras i hela inköpsprocessen, från behovsanalys till kontraktsuppföljning. Forskning och nationell vägledning visar tydligt att detta inte står i motsats till god affärsmässighet. Tvärtom bidrar hållbar upphandling till minskade livscykelkostnader, ökad innovationsgrad och bättre riskhantering över tid. Upphandling är dessutom ett centralt verktyg för att nå både nationella miljökvalitetsmål och Sveriges åtaganden inom Agenda 2030.

Offentlig sektor står för en betydande andel av den totala efterfrågan i ekonomin. När kommuner ställer tydliga och långsiktiga krav påverkas leverantörsmarknader lokalt, regionalt och nationellt. Upphandlingsmyndigheten har därför tagit fram ett ramverk för hållbar upphandling som bygger på tre ambitionsnivåer: basnivå, avancerad nivå och spjutspets. Basnivån utgör inte en hög ambitionsnivå, utan den miniminivå som krävs för att hållbarhet ska hanteras systematiskt, rättssäkert och förutsägbart i upphandling inom ramen för gällande lagstiftning.

Utan ett politiskt beslut om ambitionsnivå riskerar kommunen att tillämpa hållbarhetskrav inkonsekvent, avstå från fullt lagliga och strategiskt viktiga krav, försvaga upphandlingsenhetens mandat gentemot leverantörer samt gå miste om långsiktiga ekonomiska och samhälleliga nyttor. Strategisk betydelse för kommunen [Kommunens namn] finns inte i ett vakuum. Ett tydligt politiskt beslut om hållbar upphandling hos oss får betydelse långt utanför den egna organisationen. Det kan fungera som normerande och vägledande för andra kommuner och bidra till mer samordnade, ambitiösa och professionella upphandlingar.

Genom samverkan mellan kommuner kan en gemensam lägstanivå fastställas som skapar långsiktighet och förutsägbarhet för leverantörer, stärker rättssäkerheten i upphandlingsprocesserna, förbättrar förutsättningarna för lokala och regionala företag att ställa om samt ger upphandlingsenheten ett tydligt politiskt stöd i sitt arbete. Motionen innebär inga avsteg från gällande upphandlingslagstiftning och bygger på etablerad nationell vägledning och EU-rättslig praxis. Den handlar inte om att införa nya eller oprövade ambitioner, utan om att säkerställa att kommunen fullt ut använder de verktyg som redan står till förfogande.

Ett politiskt beslut om hållbar upphandling på basnivå är ett nödvändigt första steg för att skapa tydlighet, långsiktighet och rättssäkerhet i kommunens inköp. Att avstå från ett sådant beslut är i praktiken också ett ställningstagande som riskerar att försvaga både kommunens styrning och dess bidrag till en hållbar samhällsutveckling. Yrkanden Miljöpartiet de Gröna yrkar därför; att kommunfullmäktige beslutar att anta upphandlingsprinciper i enlighet med Upphandlingsmyndighetens basnivå för hållbar upphandling, att beslutet träder i kraft den [datum] och utgör en gemensam och bindande lägstanivå för kommunens samtliga upphandlingar, att upphandlingsenheten ges i uppdrag att inom ramen för beslutet utveckla rutiner för uppföljning och successiv vidareutveckling av hållbarhetskraven, att kommunens samordnande roll för upphandling i länet beaktas och att berörda samverkanskommuner ges möjlighet att ansluta sig till motsvarande ambitionsnivå samt att kommunfullmäktige årligen informeras om hur hållbarhetskraven tillämpas inom ramen för ordinarie uppföljning.

Bilaga: Offentlig upphandling som styrmedel – omfattning, EU-rätt och praktisk tillämpning Offentlig upphandling utgör en av de största ekonomiska aktiviteterna i den svenska ekonomin. Den samlade offentliga upphandlingen i Sverige uppgår årligen till cirka 900–1.000 miljarder kronor, vilket motsvarar omkring 16–18 procent av BNP. Enligt Upphandlingsmyndighetens sammanställningar uppgick den totala offentliga upphandlingen år 2022 till cirka 921 miljarder kronor. Av detta stod statliga myndigheter, regioner och kommuner tillsammans för omkring 680 miljarder kronor. Kommunsektorn bedöms historiskt svara för den största andelen av den offentliga upphandlingen, sannolikt i storleksordningen 450–500 miljarder kronor per år.

Detta innebär att kommunala inköp i praktiken har ett mycket stort genomslag på marknader, leverantörsstrukturer, teknikval, arbetsvillkor och miljö- och klimatpåverkan. Mot denna bakgrund har frågan om vilka hållbarhetskrav som får och bör ställas i offentlig upphandling varit föremål för omfattande rättspraxis inom EU. En central utgångspunkt är den så kallade Concordia-domen från EU-domstolen, vars principer fortfarande utgör grund för hur miljö- och hållbarhetskriterier får användas i upphandling.

Domen har i efterföljande rättsutveckling konkretiserats och integrerats i EU:s upphandlingsdirektiv, men kärnprinciperna består. I praktiken innebär Concordia-principerna att miljö- och hållbarhetskrav är tillåtna under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda. För det första måste kravet ha en tydlig koppling till kontraktets föremål, det vill säga till den vara, tjänst eller entreprenad som faktiskt upphandlas. Kravet får inte vara ett frikopplat allmänt samhällsmål, utan ska relatera till det som levereras inom kontraktets ram.

För det andra ska kriteriet bidra till att identifiera det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, i bred mening. Detta innebär att inte enbart pris utan även kvalitet, funktion, miljöprestanda och livscykelkostnader kan beaktas i bedömningen av vad som är mest fördelaktigt för den upphandlande myndigheten. Vidare krävs att kriterierna är objektiva och kontrollerbara. De får inte vara så vaga att den upphandlande myndigheten ges obegränsad valfrihet i utvärderingen. Leverantörer ska i förväg kunna förstå vad som efterfrågas och hur kraven eller tilldelningskriterierna kommer att bedömas.

Transparens är därför ett grundläggande krav. Samtliga kriterier och deras tillämpning ska tydligt framgå av upphandlingsdokumenten eller annonsen. Slutligen måste kraven vara förenliga med EU-rättens grundprinciper, särskilt principen om icke-diskriminering. Att endast ett begränsat antal aktörer initialt kan uppfylla ett krav gör det inte automatiskt otillåtet, så länge kravet är sakligt motiverat och i praktiken öppet för alla leverantörer att uppnå. Mot denna bakgrund är det i många fall fullt möjligt att ställa krav eller använda tilldelningskriterier som rör klimatpåverkan och koldioxidutsläpp, inklusive utsläpp av koldioxidekvivalenter i leverantörskedjan.

Avgörande är hur kraven utformas och hur tydligt de knyts till kontraktsföremålet. Vid upphandling av produkter är det ofta relativt okomplicerat att efterfråga uppgifter om produktens livscykelutsläpp eller utsläpp i relevanta livscykelsteg, såsom materialval, produktion och transporter, för just den produkt som offereras. Vid upphandling av tjänster kan klimatkrav i stället kopplas till hur tjänsten utförs, exempelvis genom krav på fordon, drivmedel, energislag, resor, logistik eller drift, eftersom dessa faktorer direkt påverkar kontraktets genomförande.

Mer rättsligt känsligt blir det när krav formuleras på leverantörens generella företagsutsläpp, exempelvis hela bolagets samlade scope 1–3, utan en tydlig koppling till den specifika vara eller tjänst som upphandlas. I sådana fall kan sambandet med kontraktets föremål bli svårare att motivera. Detta innebär dock inte att klimatkrav är förbjudna, utan att de behöver utformas med större precision och tydlighet för att uppfylla EU-rättens krav på koppling, proportionalitet och transparens.

Som helhet visar detta att offentlig upphandling, särskilt på kommunal nivå, är ett mycket kraftfullt och fullt lagligt styrmedel för att driva omställning, under förutsättning att kraven är genomtänkta, rättsligt förankrade och tydligt kopplade till det som faktiskt upphandlas. Källor Upphandlingsmyndigheten. (2023). Hållbar upphandling – vägledning och kriterier. Upphandlingsmyndigheten. https://www.upphandlingsmyndigheten.se/ Upphandlingsmyndigheten. (2022). Ambitionsnivåer för hållbar upphandling. Upphandlingsmyndigheten. https://www.upphandlingsmyndigheten.se/ United Nations. (2015). Transforming our world: The 2030 Agenda for Sustainable Development.

United Nations. https://sdgs.un.org/2030agenda Naturvårdsverket. (2023). Offentlig upphandling som styrmedel för miljö och klimat. Naturvårdsverket. European Commission. (2021). Buying Green! – A handbook on green public procurement. Publications Office of the European Union.