Ebba vill bryta uran i Sverige. Det vill Ulf, Johan och Jimmie också. Samt 149 riksdagsledamöter. Det vill inte jag.

Ebba vill bryta uran i Sverige. Det vill Ulf, Johan och Jimmie också. Samt 149 riksdagsledamöter. Det vill inte jag.

Det tog Tidöligan två år att riva upp förbudet. Med en rösts marginal. Från den 1 januari 2026 är det åter tillåtet att bryta uran i Sverige.

Jag utgår från att de som röstade ja också tycker att urangruvor passar utmärkt i de egna hemkommunerna.

Många har bett mig skriva kortare. Så här kommer min riktiga kortversion:

Ska det brytas uran i Sverige?

Nej!

Så tar vi det längre.

Uranbrytning är miljövidrigt. Uran finns i låga halter, vilket betyder att enorma mängder berg måste brytas för att få ut relativt små mängder uran. I Sverige finns de största fyndigheterna främst i alunskiffer, där halterna är så låga att Strålsäkerhetsmyndigheten själv konstaterar att det i dagsläget inte är kostnadseffektivt att utvinna det.

Problemet är inte bara själva brytningen. Uranbrytning ger gigantiska dagbrott, radioaktivt avfall, förorenat vatten, tungmetaller, radium och risk för radongas. Det handlar inte om ett litet hål i marken. Det handlar om storskalig naturförstörelse och långsiktiga hälsorisker. Kommer det förorenade vattnet på avvägar riskerar radioaktivitet och andra gifter att nå grundvatten, vattendrag och luft.

Och för vad? För att möjliggöra ännu mer kärnkraft i ett land som inte behöver ny svindyr kärnkraft för att klara framtiden.

Ska vi vara moraliskt konsekventa finns det förstås ett argument som Tidögänget borde stå för fullt ut: om vi ska ha kärnkraft ska vi inte låta andra länder ta smällen av urangruvorna medan vi själva sitter här och låtsas vara civiliserade. Då får vi förstöra vår egen natur i stället. Då får Billingen sprängas upp. Då får Skövde offras. Då får jordbruksmark i Skaraborg riskeras. För så ser verkligheten ut om man menar allvar med svensk uranbrytning.

Men det verkligt rationella är förstås något helt annat: att inse att uranbrytning i Sverige är en usel idé, både miljömässigt och ekonomiskt.

Det är dessutom inte bara att gräva upp lite sten och vara nöjd. Uranet måste lakas och anrikas. Det kräver storskaliga och dyra processer. En gruva räcker inte. Infrastruktur måste byggas. Anläggningar måste skyddas. Och hela kedjan blir ett säkerhetsproblem i en tid där sabotage och terrorism är reella hot.

Samtidigt vill de blåbruna partierna ge kärnkraften gräddfil: snabbspår, slopade ansökningsavgifter, lånegarantier på 600 miljarder, räntesubventioner, fast elpris och statligt stöd. Marknaden duger tydligen bara när den säger ja till det de själva gillar. När marknaden säger att kärnkraft är för dyr, då ska staten kliva in med skattebetalarnas pengar.

Detta sker samtidigt som förnybara el systemi byggs långt billigare. Ny kärnkraft beräknas ligga mycket högt i kostnad per kilowattimme, medan vind och sol är är dramatiskt billigare. Det är därför det är förnybart som växer snabbast. Inte därför att världen är dum i huvudet, utan därför att kalkylerna ser ut som de gör.

Och sedan har vi avfallet. Det där lilla besvärliga problemet som kärnkraftsvänner gärna pratar fort om. Slutförvaring i 100.000 år. Hundratusen år. Mänsklig civilisation har existerat i ungefär 10.000 år. Ändå förväntas vi tro att vi med självklar precision kan garantera säkerheten tio gånger längre än hela den tid civilisationen funnits. Det är en svindlande intellektuell övermodighet.

Ja, det talas om generation 4, om återanvändning av bränsle, om tekniksprång och framtidslösningar. Problemet är bara att detta fortfarande till stor del är just framtidsprat. Det finns ännu inget kommersiellt gen 4-kärnkraftverk i drift som förändrar spelplanen. Det hävdas att det finns en provreaktor i Ryssland. Som ej fått några efterföljare. Det diskuteras fö om det verkligen är en 4e gen. Tekniken som ska rädda kärnkraftens bränsleproblem och avfallsproblem finns inte färdig på marknaden här och nu. Långt därifrån.

Så nej, jag tycker inte att vi ska bryta uran i Sverige.

Men jag tycker att Tidöpartierna åtminstone ska vara ärliga. Vill de bygga ny kärnkraft som kräver mer uran, då ska de också öppet säga vilka svenska landskap, kommuner, vattentäkter och människors livsmiljöer de är beredda att offra.

För uranbrytning är inte någon abstrakt symbolfråga. Det är dagbrott. Dammar. Giftigt vatten. Radioaktivitet. Tungmetaller. Söndertrasade landskap.

Och allt detta för att hålla liv i en energipolitisk fantasi som blir allt dyrare ju mer verkligheten tränger sig på.

Lite nörderi. Häng med nu.

Om man slår upp Handbook of Chemistry and Physics från CRC finns där en tabell över isotoper som börjar på sidan B253 och slutar på sidan B336. Det är alltså drygt 80 sidor. Där finns 14 uranisotoper upptagna. Men problemet stannar ju inte där, eftersom det under sönderfallet bildas nya grundämnen. Man skulle alltså behöva följa sönderfallskedjorna vidare, till thorium och allt annat som uppstår längs vägen.

I använt kärnbränsle är sammansättningen dessutom helt annorlunda än den var från början. Aktiviteten är någon eller några miljoner gånger högre än i det ursprungliga bränslet. För att ens kunna göra en förenklad beskrivning av halveringstider och risker skulle man därför behöva betydligt mer detaljerad kunskap om isotopsammansättningen än vad de flesta av oss rimligen har.

Det man i alla fall ganska enkelt kan konstatera är att U233 har en halveringstid på 162.000 år via alfasönderfall. U234 har en halveringstid på 247.000 år, också via alfasönderfall. U235 finns i två isomerer, där den ena anges ha en halveringstid på 710 miljoner år och den andra 26 minuter. U238 anges ha en halveringstid på 4,5 miljarder år, återigen via alfasönderfall. De övriga uranisotoperna har kortare halveringstider. Thorium 230 ligger på ungefär 80.000 år, också det med alfasönderfall. De övriga elva thoriumisotoperna har kortare tider.

Handbook brukar räknas som en av de mest trovärdiga källor som finns när det gäller kemiska och fysikaliska data. Det är ett standardverk som används över hela världen. Men exakt hur man har landat i att 100.000 år är den relevanta tidshorisonten för slutförvaring begriper inte jag fullt ut. Där får jag helt enkelt lita på experterna.

Men 100.000 år är länge. Mänsklig civilisation har funnits i ungefär 10.000 år. Människosläktet är cirka 300.000 år gammalt. Tidigare trodde vi 200.000. Den moderna människan har funnits i ungefär 115.000 år. Vi ska alltså förvara kärnavfallet i 100.000 år. Det motsvarar ungefär 1.250 generationer framåt om man räknar med 80 år per generation. Räknar man med 40 år handlar det om 2.500 generationer. Det är oerhört viktigt att detta blir rätt, utan minsta lilla farhåga någonstans.

Jag undrar ibland om det inte vore klokare att bygga ut mellanlager tills vi verkligen, verkligen vet helt säkert. Eller åtminstone vänta in teknik som faktiskt kan minska förvaringstiden till kanske 1.000 år. På ett plan har jag svårt att förstå att mänskligheten började använda kärnkraft i stor skala innan vi verkligen visste vad vi skulle göra med avfallet.

För ungefär 10.000 år sedan var Skandinavien ett av de mest seismiskt aktiva områdena på planeten. Är vi helt säkra på att inget kan hända med avfallet om något liknande Storeggaskredet inträffar igen? För lite mer än 8.000 år sedan skedde det gigantiska jordskredet Storeggaskredet på havsbotten utanför Norges västkust. Efter skredet följde den största tsunami vetenskapen känner till. Vågen svepte bland annat över det som kallas Doggerland. Spår av händelsen finns flera mil upp i det skotska höglandet och 80 till 100 meter upp på bergen längs den norska kusten.

Anledningen till jordskredet var de geologiska förändringar som följde när de stora landisarna drog sig tillbaka från Skandinavien i slutet av den senaste istiden. Med tanke på det som nu sker på Grönland och med de kvarvarande skandinaviska glaciärerna i takt med de accelererande klimatförändringarna, skulle jag vilja att geologerna samfällt kunde garantera att en liknande händelse inte kan inträffa under de kommande 100.000 åren på ett sätt som påverkar lagringen.

Och så lite mer

När en reaktorstav byts ut finns ungefär 7 procent av bränslets U235 fortfarande kvar. Det betyder att 7 procent inte har klyvts alls. Av de återstående 93 procenten blir bara ungefär en tredjedel el. Två tredjedelar blir värme, alltså spillvärme som i praktiken värmer havet åt fiskarna. Räknar man på helheten innebär det att ungefär 30 procent blir el, medan cirka 70 procent försvinner bort i detta extremt dyra sätt att koka vatten.

Det brukar sägas att 73 procent av primärenergin från uranet tas till vara och att verkningsgraden för U235 är 27 procent. Men den siffran är i praktiken lägre än så. Då måste man nämligen också räkna in energiåtgången vid själva uranbrytningen. U238 är den icke klyvbara uranisotopen, och bara 1–2 procent av uranmalmen består av den U235 som vi faktiskt använder. Till det kommer energi och resurser för att framställa urankutsar till bränslestavarna. Och därefter ska allt som blir kvar hanteras och förvaras i 100.000 år. Det kostar också resurser. Och pengar. Räntekostnader. Kapitalbindning.

Den stora grundförlusten är alltså att kärnkraft är kondenskraft: ungefär en tredjedel el och två tredjedelar värme.

Kärnkraft är i grunden att koka vatten för att värma fiskarna.! Det finns ju inte direkt några badplatser kring kärnkraftverken. Undra varför. Det är ju varmt vatten. Strålande, till och med. Undra vad fiskarna tycker om det!

Källor:

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/jamtland/riksdagen-sager-ja-till-uranbrytning-i-sverige

https://sverigesradio.se/artikel/forbud-mot-uranbrytning-kan-snart-rivas-upp

https://amp.svt.se/nyheter/hogerpartierna-oeniga-om-svenska-urangruvor

https://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/omraden/karnkraft/sa-fungerar-ett-karnkraftverk/karnbransle/

https://www.sgu.se/samhallsplanering/energi/uran/

https://www.centerpartiet.se/lokal/skane/startsida/nyheter/nyheter/2022-03-10-sd-vill-fordarva-skane-med-urangruvor

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Uran

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Utarmat_uran

https://svt.se/nyheter/inrikes/kopparkapseln-kan-spricka-redan-om-100-ar

https://www.aftonbladet.se/a/1Oy3KW

https://www.nature.com/articles/s41560-020-00696-3

https://www.bbc.com/news/uk-36925580

https://kth.diva-portal.org/smash/get/diva2:1422919/FULLTEXT01.pdf

https://www.nyteknik.se/energi/har-ar-modernaste-reaktorn-i-finland-6854677

https://svenska.yle.fi/a/7-10020067

https://www.nyteknik.se/energi/kompensation-for-forsenad-jattereaktorn-olkiluoto-3-i-finland-6903404

https://ourworldindata.org/cheap-renewables-growth

https://www.nyteknik.se/generation-iv-karnkraft-premium/mangden-uppgravt-uran-racker-i-10000-ar/220138

https://www.lazard.com/media/uounhon4/lazards-lcoeplus-june-2025.pdf