Donald Trump har publicerat ännu ett episkt inlägg på sin egen plattform Truth Social.

Donald Trump har publicerat ännu ett episkt inlägg på sin egen plattform Truth Social. Ett inlägg där han, med sin sedvanliga totala brist på ödmjukhet påstår sig ha ordnat fred mellan Rwanda och Kongo. Han skriver att detta, tillsammans med andra storverk som att ha stoppat kriget mellan Indien och Pakistan, Serbien och Kosovo, samt att ha förhindrat vattenkrig mellan Egypten och Etiopien, borde renderat honom Nobels fredspris. Och inte ett. I en intervju säger han att han borde fått fem!

Han säger/skriver det med sårad självkänsla i en klass jag aldrig stött på tidigare. Enligt Trump kommer han aldrig få det erkännande han förtjänar. Det mest iögonfallande, förutom det faktum att det inte finns en enda oberoende källa som bekräftar att det existerar något Trump-förhandlat fredsavtal mellan Rwanda och Kongo är att han kommer ihåg att Marco Rubio är utrikesminister. Det påståendet stämmer – till skillnad från nästan allt annat i texten.

Men även med Rubio som utrikesminister blir hela posten ett typexempel på hur Trump hanterar diplomati: han lanserar stora påståenden om världsfred, ordnat av honom själv, men utan detaljer, dokument eller bekräftelse från någon annan än sig själv. Man skulle kunna tro att en historisk fredsuppgörelse mellan Rwanda och Kongo, en av Afrikas mest komplexa och blodiga konflikter, borde ha lett till presskonferenser, FN-kommentarer, en stor, fet rubrik i internationella nyhetskanaler.

Men nej. Det enda som finns är ett inlägg där Trump ger sig själv äran och i sammanhanget beklagar sig över bristen på Nobels fredspris genom att stapla konflikter han påstår sig ha löst när han spenderat 22% av sin presidenttid på golfbanan! Samtidigt vill han ta bort röda dagar för arbetare - det jobbas för lite enligt Trump. Folk får börja spela golf. Då kan de spendera 22% av sin arbetstid på banan!

Att Trump lyckas nämna fredspriset sju gånger i samma text samtidigt som han avslutar med att han “inte bryr sig” om det, ger en känsla av passiv-aggressiv desperat längtan efter att få det. I själva verket är det mest imponerande med texten inte de påstådda diplomatiska prestationerna, som i bästa fall är grovt överdrivna och i värsta fall helt fabricerade, utan hur mycket självömkan, grandios självbild och kreativ historieskrivning som får plats i ett och samma Truth-inlägg!

Kort sagt: Trump borde få någon form av utmärkelse för kreativt skrivande inom genren självförhärligande geopolitisk fiction.