Det som hände idag lär bli slutet för Liberalerna som ett självständigt parti.

Det som hände idag lär bli slutet för Liberalerna som ett självständigt parti.

När partiledningen öppnar för att regera tillsammans med Sverigedemokraterna bryter man inte bara mot en tidigare röd linje, man bryter mot själva kärnan i den liberala idétraditionen.

Reaktionerna inom partiet säger mycket om det. Företrädare hoppar av, andra säger att de inte kan kampanja för partiet och opinionsmätningar visar att en stor majoritet av Liberalernas egna väljare inte vill se SD i regering. Och jag är tacksam att jag inte gick med i Folkpartiet när Bengt Westerberg reste sej ur soffan och lämnade studion. Undra vad Westerberg tänker om detta?

Jag tycker synd om alla Liberaler jag känner. De måste idag ha fått knivhugg i ryggen av sin egen partiledning. Är de kvar i Liberalerna ska de stödja Sverigedemokraterna. Stödja tonårsutvisningar. Och allt annat galet.

Tänk alla timmar människor lagt på gator och torg, i möten och fullmäktigesalar; och så visar det sej att de kampanjat för Jimmie Åkesson till statsminister.

Till alla er säger jag: fortsätt följa ert hjärta. Inte er partiledning. Jag undrar hur många liberaler som nu kommer att hoppa av. Det här handlar inte bara om väljare utan om hela partiorganisationen. Kommunpolitiker, ersättare i nämnder, styrelser i föreningar, kampanjarbetare och alla de som tagit ansvar för listorna inför valet. Många av dem gick in i Liberalerna för att försvara liberal demokrati och en tydlig gräns mot Sverigedemokraterna. När partiledningen nu överger den linjen är det inte konstigt att människor känner att något grundläggande har brutits.

Det lär få väldigt konkreta konsekvenser inför valet. Kandidatlistor är redan framtagna på många håll. De är resultatet av långa processer där människor nominerats, valts och förankrats lokalt. Om människor nu lämnar partiet eller tackar nej till att stå kvar på listorna måste mycket göras om. Listor måste skrivas om, nya kandidater hittas och hela kampanjorganisationer kan behöva byggas upp på nytt.

Den politiska konsekvensen riskerar samtidigt att bli brutal för Liberalerna. Partiet har länge överlevt på stödröster från väljare som velat rädda dem kvar i riksdagen. Men om partiet nu fullt ut placerar sig i ett block där Sverigedemokraterna är den dominerande kraften uppstår en enkel fråga: varför rösta på Liberalerna alls? De väljare som faktiskt vill ha den politiken kan lika gärna rösta direkt på SD.

Risken är därför att partiet töms från två håll samtidigt. De väljare som accepterar samarbetet går till Sverigedemokraterna. De som inte accepterar det lämnar partiet eller söker sig någon annanstans.Återstår att få stödröster från SD. Det är svårt att se hur Liberalerna i längden ska kunna överleva i den positionen.

Samtidigt finns det fortfarande en plats i svensk politik för människor som tror på frihet, kunskap, öppenhet och internationellt samarbete. Miljöpartiet bildades en gång just som en reaktion mot blockpolitiken. Idén var enkel: bra idéer ska genomföras oavsett vilket parti de kommer ifrån.

Men det finns en tydlig gräns. En röd linje. Den går vid Sverigedemokraterna.

Liberaler som fortfarande står upp för de värderingar som en gång byggde deras parti är därför varmt välkomna till Miljöpartiet de gröna. I en tid när demokratin utmanas behövs fler människor som följer sitt samvete.