Det sliter i själen. Bilder, dofter o ljud tränger sej på.

Det sliter i själen. Bilder, dofter o ljud tränger sej på. Snart har det gått 30 år sedan jag fann min älskade moster mördad av en för henne okänd man. Jag minns den obeskrivligt fasansfulla känslan – hur sjukvården tvingades droga ner mej för att jag skulle orka fortsätta leva. Det tog år för mej att komma på fötter.

Där jag en gång var, befinner sej nu många i Örebro. De har förlorat någon nära i detta vansinniga illdåd. Andra ligger på sjukhus. Några kämpar för sina liv på intensiven.

Som brottsoffer har jag två uppmaningar till pressen:

1) Mördaren ska under inga omständigheter räknas in bland de dödade. Tio människor mördades. Skriv inte att elva dog.

2) Sluta spekulera – låt polisen fastställa motivet. De går ut med det när de vet. Redan i eftermiddags påstod vissa tidningar att dådet riktades mot socialtjänsten. Ikväll sänder TV4 en inspelning där någon ropar: ”Ni ska bort från Europa!”

Att gärningsmannen verkar ha tagit sitt eget liv innebär att polisen aldrig får chansen att fråga honom varför han gjorde detta. Det innebär också att han slipper livstid i fängelse. Förvisso verkar hans liv ha varit tragiskt, ensamt, fattigt o patetiskt meningslöst sedan högstadiet. Stackars sate. Men varför ta med sej så många människor in i döden vad än motivet, eller motiven, är?

Pressen - skärpning!

Aftonbladet ringer mördarens far o berättar vad hans son har gjort – innan myndigheterna hunnit meddela honom. De vill höra hans reaktion. De publicerar intervjun direkt. Nu är artikeln borta. Jag hoppas att även journalisten o redaktörerna som godkände publiceringen är borta – från yrket.

TV4? De gör en poäng av att de överlämnade inspelningen till polisen efter att de publicerat den. Det borde vara en självklarhet att låta polisen granska materialet innan det publiceras.