Det här inlägget är sju år gammalt, men jag minns det som i går.

Det här inlägget är sju år gammalt, men jag minns det som i går. Den julen fick jag den värsta julklapp man kan få: ett känslolöst, juridiskt avslag från Länsförsäkringar. Det förstörde hela julen för mej. Och mycket mer än så. Min syn på Länsförsäkringar. I dag finns det nästan inget kvar av min relation med LF. I somras löste de bundna huslånen ut.

Jag bytte till Swedbank. Jag flyttade oxå mitt pensionssparande, sisådär en miljon kronor, till Swedbank. Det enda som återstår på Länsförsäkringar är min sjukförsäkring. Den får bli kvar där mtp så länge sen det är sen den tecknades. Det är värt att stanna upp vid detta: Ett beslut som juridiskt kanske gick att försvara, men som mänskligt var fullständigt havererat, har kostat Länsförsäkringar en långvarig, lojal kund.

Och rätt mycket pengar. Mycket, mycket mer än det kvarvarande skadeståndet de vägrade betala ut. För mig handlade det inte om beloppet. Det var inte högt. Det handlade om att följa det de tidigare sagt: att om Kronofogden inte kan mäta ut skadeståndet över tid tar de det. Det handlade om värdighet. Det handlade om respekt för brottsoffer. Det handlade om att inte mötas av ett iskallt byråkratiskt språk gällande ett mord.

Jag delar detta igen för att påminna om att företags värdegrund inte testas i policydokument utan i hur de agerar när människor är som mest sårbara. Det testet fick Länsförsäkringar underkänt på med bravur.