Det här är helt sanslöst.

Det här är helt sanslöst.

Igen.

Igen handlar det om Sverigedemokraterna.

Igen om ryssvänliga resonemang.

Igen är det inte partiet självt som upptäcker problemet utan journalister.

Den här gången gäller det Emilie Pilthammar, tidigare företrädare för M som ledde samarbete med SD och som numera är SD själv. Vald som förstanamn på SDs kommunlista och som det nu avslöjas att i text och genom uttalanden förmedlar en världsbild där Ryssland framställs som ett rimligare eller ”bättre” alternativ än den demokratiska ordning vi lever i i dag. Det är inte bara historielöst, det är ett eko av Kremls propaganda mitt i ett Europa som befinner sig i krig.

Det mest avslöjande är dock inte vad hon skrev. Det är hur det upptäcktes. Inte genom interna kontroller, inte genom partiets egen granskning, inte genom att andra SDare som läst och hört slagit larm, utan genom journalistiskt arbete. Först när avslöjandet redan är publicerat meddelar SD att man ”utreder”.

Det mönstret är vid det här laget så tydligt att det är löjligt. Sverigedemokraterna städar inte själva. De städas av andra.

Frågan som därför måste ställas är: hur många fler ryssvänner, nyttiga idioter eller personer med auktoritära sympatier finns det kvar i SD som ännu inte har granskats av media? För SD själva hittar dem inte. Om SD verkligen hade den nolltolerans de talar om, skulle dessa saker fångas upp internt långt innan de hamnar på förstasidorna. SD skulle inte dra till sig de här människorna. Att det sker pekar på ett djupare, strukturellt problem. Problem med värdegrunden.

Det här är inte första gången. Det är inte andra gången. Och det lär tyvärr inte vara sista gången. Gång på gång har SD försäkrat att partiet förändrats, professionaliserats och rensat ut extrema inslag. Ändå återkommer samma berättelse: gamla moderater, nyrekryterade nationalister, lokala företrädare och profiler som visar sig hysa åsikter oförenliga med demokrati, pressfrihet och Sveriges säkerhetspolitiska linje. Varje gång följs avslöjandet av samma ritualiserade krishantering: nedtoning, intern utredning, och sedan tystnad.

Jimmie Åkesson leder ett parti som vill uppfattas som regeringsdugligt och så händer detta. Ett regeringsdugligt parti måste ha full kontroll på sina företrädare, särskilt i en tid då Ryssland bedriver ett öppet krig mot Ukraina och ett hybridkrig mot europeiska demokratier. Att då gång på gång bli överraskad av egna företrädares ryssvänliga resonemang visar att SD inte ens har i ett regeringsunderlag att göra.

Det är därför Expressens ledarskribenter har rätt när de beskriver Åkesson som en usel städare. För i ett fungerande demokratiskt parti ska det inte vara journalister som gång efter gång behöver dra fram problemen i ljuset. Det ska ske innan av partiet själv. När det uteblir måste man dra slutsatsen att problemet inte är enskilda personer, utan kulturen som tillåtit dem alla att verka inom SD.

Undrar hur mycket mer skit som finns i SD, som ännu inte har grävts fram?

https://www.expressen.se/nyheter/sverige/emilie-pilthammar-ryssland-battre-losning-an-styret-vi-har-nu/

https://www.expressen.se/ledare/ledare-jimmie-akesson--ar-en-usel-stadare/

https://www.expressen.se/nyheter/politik/sd-utreder-pilthammar-efter-expressens-avslojande/

https://www.expressen.se/nyheter/sverige/emilie-pilthammar-ryssland-battre-losning-an-styret-vi-har-nu/