Ännu ett kapitel i den kristerssonska boken om nepotism och korruption.

Ännu ett kapitel i den kristerssonska boken om nepotism och korruption.

Statsministerns fru har lyckats hamna i ännu en historia där gränsen mellan privat nytta, personliga kontakter och offentliga institutioner blir märkligt suddig. Och denna gång blev det knappt en notis.

Birgitta Ed fick 2023 en nyinrättad prästtjänst på 80 procent i Strängnäs domkyrkoförsamling. Tjänsten annonserades aldrig. Dagen efter att domprosten hade beslutat att skapa den skickade Ed in sin ansökan. Två veckor senare hade hon fått jobbet. Som enda sökande.

Förklaringen är närmast parodisk: eftersom man redan visste att hon var intresserad och passade sökprofilen såg man ingen anledning att annonsera.

Men det är ju precis därför en tjänst bör utlysas.

En öppen rekrytering finns inte bara för att hitta någon som kan klara arbetet. Den finns för att andra kvalificerade personer ska få möjlighet att söka, för att meriter ska kunna jämföras och för att allmänheten ska kunna lita på att jobbet inte fördelats genom kontakter. Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation rekommenderar också att lediga tjänster annonseras brett. Att kyrkoordningen inte uttryckligen förbjuder förfarandet gör det inte mindre omdömeslöst.

Och historien blir knappast mindre besvärande av att halva tjänsten skulle ägnas åt utvecklingsprojektet Domkyrkoberget. En av verksamheterna som berörs av projektet är Europaskolan där Birgitta Ed samtidigt satt i styrelsen. En docent i etik konstaterar att sådana dubbla roller öppnar för misstankar om nepotism. Det är inte samma sak som att nepotism juridiskt har bevisats, men själva förtroendeskadan borde ha varit uppenbar för alla inblandade.

Varför utlyste de bara inte tjänsten? Är så klumpigt. Var Birgitta Ed verkligen bäst lämpad hade en öppen process kunnat visa det. Nu valde man i stället den modell som ser allra sämst ut: först skapa jobbet, sedan ta emot hennes ansökan, därefter stänga dörren för alla andra och slutligen förklara att annonsering var onödig eftersom man redan hade hittat den man ville ha.

Det är en rekryteringsprocess med ungefär samma trovärdighet som en tävling där vinnaren får veta frågorna i förväg och sedan koras eftersom ingen annan deltog.

Och detta kommer ovanpå en alltmer svårslagen samling kristerssonska affärer:

Adoptionscentrum: Ulf Kristersson var ordförande 2003–2005 och fick enligt DN:s granskning larm om misstänkt barnhandel vid adoptioner från Kina, samtidigt som adoptionerna fortsatte. Kristersson har senare avvisat att han då kände till oegentligheterna på det sätt som kritikerna beskrivit.

Lägenheten: Som socialborgarråd fick han genom kontakter en stor hyreslägenhet hos Ersta, trots Erstas interna uthyrningspolicy och samtidigt som Stockholms stad hade omfattande avtal med organisationen. Affären blev föremål för åklagargranskning.

Hönshuset: Birgitta Ed ville ha sommarhöns på Harpsund. Statliga tjänstemän engagerades och monteringen fakturerades staten. Först när saken uppmärksammades meddelade statsministerparet att de skulle betala kostnaden själva.

Trasmattekarusellen: Inredningen av statsministerbostäderna har bland annat omfattat en trasmatta för över 60.000 kronor och en vanlig köksmatta vars slutnota blev 27.400 kronor, efter att konsulter debiterat 19 timmar för valet av den.

Knäckebrödsskulpturen: En knäckebrödsskulptur köptes på auktion för 15.100 kronor inom samma kostsamma inredningscirkus.

Leanderskandalen.

Och nu: prästjobbet som aldrig behövde annonseras eftersom statsministerns fru redan ville ha det.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/birgitta-ed-fick-prastjobb-utan-oppen-rekrytering

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/43WqOo/sa-fick-birgitta-ed-prastjobbet-i-strangnas-annonserades-inte-ut?utm_source=androidapp&utm_medium=share