34 470 kronor.

34 470 kronor.

Det är den månadslön som krävs för att en ung människa som vuxit upp i Sverige, gått i svensk skola, pratar svenska, har sina vänner här och kanske inte ens minns något annat land som hemma, ska kunna få stanna via arbete.

Annars utvisas de av Tidöligan.

Sug på det.

För vad är en vanlig ingångslön i Sverige?

Butiksanställd: runt 26 000–27 000 kronor.

Lagerarbetare: runt 28 000–30 000 kronor.

Restaurangbiträde: runt 26 000–28 000 kronor.

Hotellstädare: runt 26 000–29 000 kronor.

Barnskötare: ofta runt 23 000–27 000 kronor.

Elevassistent: ofta runt 23 000–28 000 kronor.

Vårdbiträde: ofta runt 24 000–28 000 kronor.

Personlig assistent: ofta runt 25 000–28 000 kronor.

Lokalvårdare: runt 25 000–28 000 kronor.

Kock: ofta runt 27 000–31 000 kronor.

Busschaufför: ofta runt 30 000–32 000 kronor.

Kundtjänstmedarbetare: runt 25 000–33 000 kronor.

Administratör: runt 31 000–33 000 kronor.

Helpdeskmedarbetare inom IT: runt 28 000–33 000 kronor.

Ekonomiassistent: runt 32 000–36 000 kronor.

Inköps- och orderassistent: runt 31 000–36 000 kronor.

Speditör: runt 33 000–39 000 kronor.

Butikschef: runt 33 000–44 000 kronor.

Alltså: mängder av helt vanliga, hederliga, samhällsbärande jobb räcker inte för att få stanna i Sverige.

Inte ens flera jobb som vi säger att Sverige skriker efter räcker självklart. Inte jobb i vården. Inte jobb i skolan. Inte jobb i omsorgen. Inte jobb i handeln. Inte jobb i restaurangbranschen. Inte jobb i städ. Inte jobb på lager. Inte ens alltid administrativa jobb.

Det är fullständigt absurt.

Vi pratar om unga människor som gjort precis det samhället säger att de ska göra. De har gått i skolan. De har lärt sig språket. De har skaffat utbildning. De söker jobb. De vill försörja sig. De vill bidra.

Och då säger staten: Bra. Men inte bra nog.

Du måste inte bara jobba. Du måste tjäna mer än väldigt många andra unga vuxna i Sverige gör.

Och om du inte klarar det? Då kan du skickas till ett land du kanske knappt känner.

Ja, de kan i vissa fall försöka stanna för att studera. Men även där byggs en mur av pengar. Då ska de kunna betala studieavgifterna själva. Det kan handla om hundratusentals kronor. De ska dessutom visa att de kan försörja sig under studietiden, runt 128 000 kronor per år, och de nya reglerna begränsar möjligheten att jobba vid sidan av studierna kraftigt.

Så först säger Sverige: plugga, integrera dig, bli en del av samhället.

Sedan säger Sverige: betala dyrt för att få fortsätta plugga här, försörj dig själv, jobba nästan inte för mycket, och hoppas sedan att du efter studierna lyckas få ett jobb med en lön som många helt vanliga yrken inte når upp till.

Det är inte rimlig migrationspolitik.

Det är en utvisningsmaskin beställd av SD.

Och det sjukaste är att dessa unga människor redan är här. De är inte ett abstrakt problem. De är klasskamrater, kollegor, lagkompisar, grannar, elever, undersköterskor, barnskötare, restauranganställda, lagerarbetare och framtida sjuksköterskor.

Sverige behöver människor som arbetar, utbildar sig och bygger sina liv här.

Ändå konstruerar regeringen regler som säger till unga människor som gjort allt rätt:

Du hör inte hit. Ut med dig!