Är tyvärr inte det minsta lilla förvånad att det har hänt igen.

Är tyvärr inte det minsta lilla förvånad att det har hänt igen. Många av ytterhögerns män verkar tro att lagen inte gäller dem.

Denna gång är det Daniel Sonesson, som precis efter valet plötsligt avgick som partiledare för Medborgerlig Samling. Han är tidigare vd för Valuno. Och nu åtalas han för grovt insiderbrott. Enligt Aftonbladets rapportering ska han ha sålt aktier innan bolaget offentliggjorde ett negativt besked från Finansinspektionen, varefter aktien föll kraftigt. Sonesson nekar till brott. Men detta är solklart.

Kopplingen till SD är politisk och väldigt konkret: i februari rapporterade Kvartal om diskussioner om ett valtekniskt samarbete mellan SD och MED. Upplägget skulle enligt tidningen kunna ge Sonesson en riksdagsplats. Några dagar senare rapporterade Kvartal om internt motstånd och SD-källor som uteslöt ett samarbete med honom.

Men uppgifterna gör det rimligt att fråga SD hur partiet granskar personer som övervägs för politiskt samarbete. Vilka kontroller görs? Vilka krav ställs på öppenhet och omdöme?

Det finns inget i de här källorna som visar att SD kände till de misstänkta aktieaffärerna. SD säger sig vilja återupprätta respekten för lag och ordning. Då förväntar jag mig samma tydliga krav på granskning och ansvarstagande i den egna politiska närheten som när partiet granskar sina motståndare. Det finns gott om exempel på misstänkta och dömda SD-politiker.

Ekonomisk brottslighet ska tas på allvar. Rättssäkerheten ska gälla alla. Och politiska förtroendekrav ska tillämpas konsekvent, oavsett partifärg. Hur katten kan en person misstänkt för insiderbrott vara partiledare?