Har ögnat igenom en intressant rapport ikväll. Men undrar verkligen om framsidans bildval.

Har ögnat igenom en intressant rapport ikväll. Men undrar verkligen om framsidans bildval. Rapportev gör mig än mer övertygad om att barm framtid inte kan förbättras mha tvärsäkra förklaringar. Hör jag föräldraansvar, och särskilt då på nätet, som den helige graalen en gång till kommer vederbörande få en sylvass uppläxningar direkt! Just try me!

Forskning slår lätt hål på åsikter och anekdoter från självutnämnda profeter. Men forskningens styrka ligger också i att redovisa vad vi faktiskt inte vet. När någon presenterar den one and only förklaringen till gängkriminaliteten, då ringer varningsklockorna högt. Oavsett om förklaringen heter sociala medier, uppfostran, fattigdom, föräldraansvar eller gangsterkultur.

Vi har sedan länge omfattande kunskap om hur risker utvecklas i samspelet mellan barnet, familjen, kamraterna, skolan och det omgivande samhället. Nya rekryteringsvägar måste tas på allvar. Men en ny kanal är inte automatiskt en ny grundorsak.

FOI:s rapport om hur kriminella nätverk påverkar barn och unga i digitala miljöer är ett viktigt bidrag till den diskussionen. Studien bygger på en skolenkät med drygt 6.000 elever i grundskolan och gymnasiet samt intervjuer med pojkar på SiS-hem, personal på hemmen, fältassistenter och fritidsgårdspersonal.

Bilden är bekymmersam: ungdomar navigerar relativt ensamma i digitala miljöer där våld och kriminalitet är vanligt förekommande och svårt att undvika. Samtidigt har sårbarheten på nätet ofta sin grund i ungdomens sociala situation och lokala omgivning.

Ungdomar med mer accepterande inställning till våld och kriminalitet tar oftare del av våldsamt digitalt innehåll. De tillmäter också status större betydelse, uttrycker mer könskonservativa värderingar och har lägre tillit till samhället och dess institutioner.

Men här kommer den avgörande skillnaden mellan forskning och tvärsäker debatt: FOI säger uttryckligen att studien inte kan fastställa orsakssambanden. Det går alltså inte att utifrån dessa samband säga att innehållet på nätet har skapat attityderna. Attityder och tidigare erfarenheter kan också påverka vilket innehåll ungdomar söker upp. Flera processer kan pågå samtidigt.

FOI:s sammanfattning anger dessutom att sambanden med socioekonomiska, lokala och demografiska faktorer är starkare än sambanden med värderingar eller exponering för digitalt innehåll. Rapporten ger därmed inget stöd för att göra sociala medier till en ensam huvudförklaring. Den visar heller inte att digitala miljöer saknar betydelse.

Vi vet dessutom rätt mycket sedan tidigare.

Socialstyrelsens kunskapsunderlag beskriver hur risk- och skyddsfaktorer samverkar på flera nivåer. Tidiga beteendeproblem, problematiska kamratrelationer, svag skolanknytning och svårigheter i familjerelationerna är exempel på sådant som behöver uppmärksammas. Tidigt. Inte när problemen blivit kriminella utan långt innan dess.

Flera samtidiga riskfaktorer ökar risken. Skyddande relationer, fungerande skolgång och positiva sociala sammanhang kan motverka risken.

Detta är sannolikheter, inte domar över enskilda barn. Läs den meningen en gång till. En riskfaktor är inget öde. Riskbedömningar ska hjälpa oss att erbjuda stöd, aldrig någonsin användas för att stämpla barn som framtida kriminella.

Brås studie av barn och unga i kriminella nätverk visar samtidigt att rekrytering måste förstås som organiserad exploatering. Äldre tonåringar kan värva yngre barn för att utvidga narkotikahandeln. Kontakter, tidigare mindre allvarlig brottslighet och närhet till nätverken spelar roll. Barn kan lockas, luras eller tvingas in och sedan få svårt att lämna.

Det räcker därför inte att fråga varför ett barn lockas. Vi måste också fråga vem som rekryterar, vilka vinster rekryteraren gör och hur barnets beroende upprätthålls.

Vi kan göra massor för att sänka de kriminella gängen. Börja med att ge f-n i att köpa deras produkter. Men vi behöver också arbeta på flera fronter samtidigt.

För det första: omsätta kunskap om risk och skydd i konkret hjälp. Uppmärksamma tidiga problem, stärk skolanknytningen och ge stöd till barnet och familjen utifrån deras faktiska behov. Det kräver samordning och uthållighet. Samt tidig start.

För det andra: erbjuda insatser med forskningsstöd. Socialstyrelsen rekommenderar bland annat beteendebaserat föräldraskapsstöd och färdighetsträning för yngre barn med hög risk. För äldre barn finns rekommendationer om strukturerad familjebehandling och individuell beteende- och färdighetsträning. Insatsen måste anpassas till barnet. Och nu införs inte ens insatser i allt för många fall. Ja, det är dyrt. En BUPutredning kan kosta 100.000kr. En elevassistent 500.000kr och en kurator 600.000kr. Men en 13-åring i fängelse kostar 1,4 miljoner per år.

För det tredje: skilja mellan sådant som känns handlingskraftigt och sådant som hjälper. Socialstyrelsen avråder från skrämselprogram av typen Scared Straight, eftersom sådana kan öka fortsatt kriminalitet. Goda avsikter är ingen garanti för goda resultat. Det som verkar vettigt kan vara rent kontraeffektivt.

För det fjärde: rikta insatser mot det pågående gängvåldet. SBU:s systematiska översikt visar att fokuserad avskräckning minskar skjutvapenvåld. Arbetssättet kombinerar tydliga konsekvenser för våld med riktat stöd och samverkan. Det är en sammansatt insats vars resultat inte kan tillskrivas enbart straff eller enbart socialt stöd. Vi behöver båda.

För det femte: gör vägen ut möjlig. Brå visar att möjligheter till avhopp kan uppstå när kontrollen från nätverket försvagas. Min slutsats är att samhället behöver kunna agera snabbt med skydd och praktiskt stöd så fort sådana tillfällen uppstår. För ja, många är så inne i den kriminella gängmentaliteten att den inte går att bryta. Och då måste samhället skyddas från dessa människor.

För det sjätte: möt den digitala utsattheten. Vuxna och verksamheter som arbetar med barn behöver förstå rekryteringskontakter, hot och våldsinnehåll på nätet. Digitala insatser behöver förenas med arbetet i barnets vardag.

Yrkeserfarenhet och personliga berättelser kan ge viktiga insikter. Men de kan inte ensamma visa hur vanligt något är, vad som orsakar vad eller vilken åtgärd som fungerar. Jag frågar dem därför: Vilka studier deras påståenden bygger på. Gäller de attityder, faktisk brottslighet eller gängrekrytering? Finns jämförelsegrupper? Har alternativa förklaringar prövats? Hur säkra är resultaten?

Samma krav gäller naturligtvis oss som också vill satsa förebyggande. Vi måste följa upp om insatserna minskar våld, rekrytering och återfall. Verksamhet är inte automatiskt verkan.

Vi vet tillräckligt för att agera betydligt mer kunskapsbaserat. Vi vet inte allt. Men vi vet mycket. Det är fullt möjligt att hålla båda tankarna samtidigt.

Barn behöver vuxna som tar ansvar. Samhället behöver beslutsfattare som använder forskning. Och debatten behöver experter som kan skilja mellan vad de har sett, vad de tror och vad de faktiskt kan belägga.

Adolfsson, J., & Evasdotter Dencker, J. (2026). Svar på Uppdrag till Totalförsvarets forskningsinstitut om hur kriminella nätverk påverkar barn och unga i digitala miljöer JU2025/00157 (FOI-R--5995--SE).

https://www.foi.se/rapporter/rapportsammanfattning.html?reportNo=FOI-R--5995--SE

Braga, A. A., Weisburd, D., & Turchan, B. (2019). Focused deterrence strategies effects on crime: A systematic review. Campbell Systematic Reviews, 15(3), e1051.

https://doi.org/10.1002/cl2.1051

Kunskapsguiden. (2024). Risk- och skyddsfaktorer för normbrytande beteende.

https://kunskapsguiden.se/omraden-och-teman/barn-och-unga/barn-och-unga-som-begar-brott/risk--och-skyddsfaktorer-for-normbrytande-beteende/

Socialstyrelsen. (2021, 8 november). Nya rekommendationer för socialtjänstens arbete med barn och brott.

https://www.socialstyrelsen.se/om-socialstyrelsen/pressrum/press/nya-rekommendationer-for-socialtjanstens-arbete-med-barn-och-brott/

Statens beredning för medicinsk och social utvärdering. (2023). Psykosociala insatser för att förebygga och minska gängkriminalitet bland barn och unga vuxna (SBU Utvärderar 369).

https://www.sbu.se/369

Tollin, K., Angerbrandt, H., & Jonsson, A. (2023). Barn och unga i kriminella nätverk: En studie av inträde, brott, villkor och utträde (Rapport 2023:13). Brottsförebyggande rådet.

https://bra.se/rapporter/arkiv/2023-11-01-barn-och-unga-i-kriminella-natverk

Text jag tidigare skrev. Den håller ännu. Fokus på riskfaktorer att komma till.

Vilka faktorer påverkar gängkriminalitet? Vilka signaler att ha koll på?

Gängkriminalitet har ingen enkel förklaring vill jag skriva allra först. Forskningen visar hur risker i barnets liv, familjen, skolan, kamratgruppen och närmiljön samspelar. När flera svårigheter samlas och skyddet runt barnet försvagas kan risken öka. Men en riskfaktor är aldrig ett facit över ett barns framtid. ALDRIG.

Vi behöver också skilja mellan kunskap om ungdomsbrottslighet generellt och kunskap om rekrytering till kriminella nätverk. De överlappar, men är inte samma sak.

Så Vilka faktorer ökar risken?

• Tidiga och återkommande beteendeproblem. Upprepat våld, hot och stölder behöver uppmärksammas tidigt. Tidig debut i allvarligt normbrytande beteende är förknippad med större risk för fortsatta problem.

• Svårigheter som barnet inte får tillräcklig hjälp med. Impulsivitet, koncentrationssvårigheter, språkproblem och svårigheter att hantera konflikter kan ingå i en riskbild. En diagnos avgör däremot inte om ett barn kommer att begå brott. Kom ihåg det.

• Problem i familjens relationer och omsorg. Våld, försummelse, stora konflikter och bristande vuxennärvaro kan öka sårbarheten. Föräldrar kan själva behöva stöd för att orka ge trygghet och fungerande gränser.

• Svag anknytning till skolan. Återkommande frånvaro, skolmisslyckanden och brist på tillhörighet är viktiga att reagera på. Skolan är samtidigt en central plats för att upptäcka behov och bygga skydd.

• Kriminella kamrater och närstående. Umgänge med personer som begår brott är en betydelsefull riskfaktor. I nätverk förekommer att äldre ungdomar rekryterar yngre barn.

• En närmiljö där nätverken är tillgängliga. Ekonomisk utsatthet, otrygghet och tillgång till narkotika och vapen kan ingå i riskmiljön. Det innebär inte att bostadsorten eller familjens ekonomi bestämmer ett barns framtid.

• Nätverkens aktiva exploatering. Rekrytering handlar också om att kriminella behöver personer som utför uppdrag. Barn kan lockas, luras eller tvingas att förvara narkotika, transportera vapen eller begå andra brott. Narkotikahandelns organisation och efterfrågan på billig, utbytbar "arbetskraft" är en del av förklaringen.

Digitala kontakter kan användas för att hitta och styra barn. Därför behöver vuxna intressera sig för vilka barnet har kontakt med och vad kontakterna kräver.

Varningssignaler att ta på allvar.

Enstaka förändringar kan ha många förklaringar. Var särskilt uppmärksam när flera signaler uppträder tillsammans eller när förändringen är tydlig:

• Återkommande skolk, försämrad skolanknytning och upprepade hot, slagsmål eller stölder.

• Umgänge med personer som är involverade i brott.

• Pengar, gåvor eller en extra telefon som barnet inte kan förklara.

• Oväntade insättningar och överföringar via Swish. Många Swish.

• Hemliga kontakter där någon kräver ständig tillgänglighet eller att meddelanden raderas.

• Förfrågningar om att ta emot pengar, lämna vidare sms-koder, förvara saker eller utföra ”små tjänster”.

De sista punkterna kan betyda att utnyttjandet redan har börjat. Vänta då inte på fler signaler. Samtidigt är en krypterad app, ett behov av privatliv eller nya vänner i sig inget bevis på kriminalitet.

Så vad göra?

Sök stöd tidigt hos skolan och socialtjänsten. Ideella föreningar. Stå på dig. Varje unge har rätt till bra skolgång. Bra fritid. Varje familj har rätt till stöd. Men. Kontakta polisen vid misstanke om kriminellt utnyttjande. Vid akut fara. Ring 112.

Skydd byggs genom trygga vuxenrelationer, fungerande skolgång, positiva kamratrelationer och stöd som möter barnets och familjens faktiska behov. Vi behöver minska riskerna och stärka skyddet samtidigt.

KÄLLOR

Brottsförebyggande rådet. (2023). Barn och unga i kriminella nätverk: En studie av inträde, brott, villkor och utträde (Rapport 2023:13).

https://bra.se/rapporter/arkiv/2023-11-01-barn-och-unga-i-kriminella-natverk

Howell, J. C. (2010). Gang prevention: An overview of research and programs. Office of Juvenile Justice and Delinquency Prevention.

https://www.ojp.gov/pdffiles1/ojjdp/231116.pdf

Polismyndigheten. (u.å.). Så rekryteras barn och unga in i kriminalitet.

https://polisen.se/utsatt-for-brott/brott-mot-barn-och-unga/sa-rekryteras-barn-och-unga-in-i-kriminalitet/

Socialstyrelsen. (2020). Bedöma risk och behov för barn och unga som begår brott eller har annat normbrytande beteende: Kunskapsstöd för socialtjänsten.

https://www.socialstyrelsen.se/contentassets/ba6f1fa875824e8aa538c565d6168e40/2020-2-6597.pdf

Socialstyrelsen. (u.å.). Risk- och skyddsfaktorer för normbrytande beteende. Kunskapsguiden.

https://kunskapsguiden.se/omraden-och-teman/barn-och-unga/barn-och-unga-som-begar-brott/risk--och-skyddsfaktorer-for-normbrytande-beteende/