Jag är bestört.

Jag är bestört.

Inte för att Aftonbladet gör sitt jobb och granskar makten och då Fållökna. Inte för att obekväma frågor ställs om statsministerparets privata nätverk, volontärarbete, fastigheter, stiftelser och märkliga sammanblandningar.

Det som gör mig riktigt orolig är något mycket allvarligare: statsministerns säkerhet.

En reporter kunde alltså, med en påhittad identitet, ta sig in på platsen där Sveriges statsminister befann sig. Hon passerade utan ordentlig kontroll. Ingen legitimation. Ingen väskkontroll. Ingen verklig kontroll av vem hon var. Hon kunde röra sig nära statsministerparet, bland deras släkt och vänner, inne i privata utrymmen och till och med i anslutning till sovrummet.

Vad vi vet efter detta är att om någon hade velat döda Ulf Kristersson hade han varit mördad.

Det är inte “lite slarv”. Det är ett haveri.

Och det mest häpnadsväckande är nästan reaktionen från kretsen runt Fållökna. I stället för att tyckas gripas av allvaret verkar de mest upptagna av att antyda att Socialdemokraterna skulle ligga bakom granskningen. Som om huvudproblemet vore partipolitik. Som om frågan handlade om vem som tipsat pressen. Inte om att en okontrollerad person kunde komma alldeles för nära Sveriges statsminister.

Det är fullständigt bakvänt.

För det vi nu vet är detta: om reportern inte hade varit reporter, utan någon med helt andra avsikter, hade situationen kunnat sluta i katastrof. Sverige har redan en mörk historia av politiskt våld. Vi har förlorat en statsminister. Vi har förlorat en utrikesminister. Man får inte vara så här naiv kring människor i landets högsta politiska ledning.

Sedan har vi den andra delen. Herrgården är skattebefriad som allmännyttig specialenhet, samtidigt som Birgitta Ed enligt uppgifterna själv säger att hon bor där. Mat ska ha lagats och serverats i verksamheten, trots att livsmedelsverksamhet enligt uppgifterna inte varit registrerad på det sätt som krävs. Det är regler som finns av en anledning. Och det är regler som en person som själv rör sig i organiserad retreat-, kyrko- och stiftelseverksamhet rimligen borde känna till.

Man kan inte både vilja framstå som ideell, allmännyttig och upphöjd och samtidigt använda platsen som privat bostad, låta volontärer rusta upp miljön, bjuda in nätverk och hantera verksamhet på ett sätt som väcker frågor om både skatt, livsmedel och säkerhet.

Det här är inte värdigt en statsministerfamilj. Inte detta heller. Och nej, det räcker inte att vifta bort detta som en smutsig kampanj. Det är den sortens bortförklaring man tar till när sakfrågorna blir för besvärliga.

Säkerheten runt Sveriges statsminister är ingen partipolitisk lek. Regelverk kring boende, skattebefriade fastigheter och livsmedelshantering är inte frivilliga. Och när makt, pengar, nätverk, privata intressen och statens högsta ämbete flyter ihop måste granskningen vara stenhård.

Det här ska utredas. Inte bortförklaras eller sopas under mattan.

Länkar I kommentar.