SD ägnar sig av skolboksexempel av vandel.

SD ägnar sig av skolboksexempel av vandel.

Sverigedemokraterna har byggt en hel politisk identitet på att andra människor ska misstänkliggöras, kontrolleras, straffas, utvisas och bedömas efter ”vandel”. Men när Kalla fakta nu granskar SD:s egen ekonomi ser vi något helt annat: ett parti som predikar lag och ordning utåt – och tycks ha haft en helt annan standard inåt.

Enligt granskningen har skattepengar gått till oxfilé, alkohol och privata fester. Inte vanliga politiska möten. Inte seriösa utbildningar. Inte lokal demokratisk verksamhet. Utan fester där Jimmie Åkesson och hans vänner ska ha ätit och druckit. Samtidigt som underlagen, enligt uppgifterna, paketerats om så att det såg ut som events.

Det är inte ”folklighet”. Det är inte ”sunt förnuft”. Det är inte ”vanligt folk”.

Det är SDs paradgren: låt någon annan betala.

Och ännu värre: enligt Kalla fakta handlar det inte bara om slarv. Det handlar om påhittade eventnamn, kändisar som påstås ha varit del av upplägg de själva inte känner igen, fakturor som skulle göras snygga för revisorer, och kostnader som enligt skatteexperter kan innebära förmåner som borde ha beskattats.

Alltså: samma parti som vill jaga människor för ”bristande vandel” måste nu svara på varför deras egen topp verkar ha låtit arbetsgivaren betala privata festkostnader, utan att någon förmånsbeskattning skett.

Det är häpnadsväckande.

Och nej, det räcker inte att säga att uppgiftslämnaren ligger i konflikt med SD. Det gör hon. Hon har också själv medgett att hon ändrat underlag gentemot SD för att dölja sina egna leverantörspriser. Det är allvarligt. Men det är just därför dokumentationen blir avgörande. Och TV4 säger att de har kontrollerat bokföring, metadata, mejl, kvitton och stämt av uppgifterna med andra personer med insyn.

Då måste SD svara.

Men vad gör partiet?

Tiger.

Jimmie Åkesson tiger. Partiet tiger. Ansvariga tiger. De som annars kan skrika om lag och ordning i varje mikrofon gör sig plötsligt oanträffbara när frågorna handlar om deras egna fester, deras egna fakturor, deras egna skatteupplägg och deras egen användning av skattefinansierat partistöd.

Det är också vandel.

Att ducka ansvar är vandel.

Att gömma sig när journalister ställer konkreta frågor är vandel.

Att kräva stenhårda regler för andra och specialbehandling för sig själv är vandel.

Samtidigt pressas SD:s egna lokalavdelningar. Partistödet ska uppåt i organisationen. Merch säljs vidare med rejält höga marginaler. Lokala företrädare ska dra runt kommunpolitiken medan toppen äter oxfilé, dricker sprit och låter andra fiffla bort fakturorna.

SD är inte ett arbetarparti.

Det här är inte ett lag-och-ordning-parti.

Det här är ett parti som säger ”vandel” när det handlar om andra, men ”inga kommentarer” när det handlar om dem själva.

SD. Partiet som pratar om moral men duckar ansvar.

SD. Partiet som pratar om lag och ordning men nu måste svara på uppgifter om skattefiffel. De har agerat på sätt som fifflar bort arbetsgivaravgifter och flrmånsbeskattning. Det är skattebrott. Och tjänstefel.

Detta var dessutom del 1 av 3. Vad mer kommer komma om Sveriges vandelparti?