Tänk så mycket mer el vi hade haft om vi inte hade stängt ned gamla…

Tänk så mycket mer el vi hade haft om vi inte hade stängt ned gamla kärnkraftsreaktorer som inte klarade nya säkerhetskrav, gick knackigt eller hade så stora tekniska och ekonomiska problem att det inte gick att räkna hem de investeringar som krävdes under deras kvarvarande livstid.

Låt oss titta på siffrorna.

De tolv svenska kommersiella reaktorerna hade tillsammans 9 470 MW i ursprunglig nettoeffekt när de byggdes och startade.

Oskarshamn 1 startade 1972 med 440 MW och lades ned 2017 med 473 MW.

Oskarshamn 2 startade 1975 med 580 MW och lades ned 2016 med 638 MW.

Barsebäck 1 startade 1975 med 570 MW och lades ned 1999 med 600 MW.

Barsebäck 2 startade 1977 med 570 MW och lades ned 2005 med 600 MW.

Ringhals 1 startade 1976 med 760 MW och lades ned 2020 med 881 MW.

Ringhals 2 startade 1975 med 820 MW och lades ned 2019 med 852 MW.

De reaktorer som fortfarande är i drift är betydligt större.

Oskarshamn 3 startade 1985 med 1 050 MW och ligger i dag på cirka 1 400 MW.

Ringhals 3 startade 1981 med 915 MW och ligger i dag på 1 081 MW.

Ringhals 4 startade 1983 med 915 MW och ligger i dag på 1 134 MW.

Forsmark 1 startade 1980 med 900 MW och ligger i dag på 1 103 MW.

Forsmark 2 startade 1981 med 900 MW och ligger i dag på 1 121 MW.

Forsmark 3 startade 1985 med 1 050 MW och ligger i dag på 1 172 MW.

Det betyder att av de ursprungliga 9 470 MW var 3 740 MW kopplade till reaktorer som senare lagts ned, medan 5 730 MW fanns i de sex reaktorer som fortfarande är kvar. Men de kvarvarande reaktorerna har effekthöjts kraftigt över tid. De sex reaktorer som är kvar har tillsammans höjts med 931 MW. De nedlagda hade också höjts något, sammanlagt med 304 MW, där framför allt Ringhals 1 sticker ut.

I dag har Sverige därför ungefär 7 011 MW kvar i kärnkraftseffekt. De nedlagda reaktorerna motsvarade vid nedläggning ungefär 4 044 MW. Räknar man på dagens nivåer och nedlagd effekt blir 4 044 av totalt 11 055 MW cirka 37 procent.

Så nej, det stämmer inte att ”hälften av kärnkraften” har lagts ned. Det är en väldigt grov överdrift. Den faktiska siffran är snarare omkring 37 procent. Att kalla 37 procent för 50 procent är inte en liten avrundning. Det är en överdrift med 13 procentenheter, eller ungefär 35 procent relativt den verkliga nivån.

Totalt hade våra tolv reaktorer alltså 9 470 MW när de startade. I dag har vi cirka 7 011 MW kvar. Det betyder att vi fortfarande har ungefär 74 procent kvar av den ursprungliga kärnkraftseffekten, trots att sex av tolv reaktorer är nedlagda.

Varför? Därför att de reaktorer som är kvar är de stora, nyare och uppgraderade reaktorerna. De kvarvarande sex har i dag nästan lika mycket effekt som de tolv ursprungliga hade tillsammans minus de nedlagda, just eftersom flera av dem effekthöjts kraftigt. Oskarshamn 3 är det tydligaste exemplet: från 1 050 MW ursprungligen till 1 400 MW i dag.

Man kan förstås undra varför Forsmark 3 inte har gjort samma effekthöjning, men bilden är ändå tydlig. Ingen av de kvarvarande svenska reaktorerna ligger under 1 000 MW. Ingen av de nedlagda låg över 1 000 MW.

Det är också viktigt att tala om ålder. De reaktorer som lades ned var inte unga moderna anläggningar som bara råkade stängas. Oskarshamn 1 var 45 år när den lades ned. Oskarshamn 2 var 41 år. Barsebäck 1 var 24 år och Barsebäck 2 var 28 år, men de stängdes av av politiska skäl. Ringhals 1 var 44 år och Ringhals 2 var också 44 år.

De reaktorer som är kvar är också gamla anläggningar. Om de ska nå 60 års drift blir Forsmark 1 60 år år 2040, Forsmark 2 år 2041, Ringhals 3 år 2041, Ringhals 4 år 2043, Forsmark 3 år 2045 och Oskarshamn 3 år 2045. Ursprungligen byggdes den här typen av reaktorer ofta med omkring 40 års drift som utgångspunkt. Efter stora moderniseringar kan de nå 60 år. Nu talas det om 80 år som ny ambitionsnivå. Kanske går det. Men det är inte gratis och det sker inte av sig självt.

Det kräver dyra moderniseringar, säkerhetsprövningar, ålderskontroller, reservdelar, kompetens, återkommande investeringar och att ekonomin faktiskt går ihop. Det kräver också att alternativkostnaden inte blir för hög. Varje miljard som läggs på att pressa ytterligare år ur en tekniskt åldrad anläggning är en miljard som inte läggs på ny produktion, energieffektivisering, nät, lagring, flexibilitet eller snabbare lösningar.

Och årets revisioner visar precis varför detta spelar roll. Oskarshamn 3 startade sin revision den 6 mars och skulle vara klar den 22 maj. Sedan meddelades förlängning. Sedan ytterligare förlängning. Nytt planerat datum blev den 3 juni. Sedan förlängdes det till den 28 juni.

Ringhals 3 har revision 21 maj till 18 juni. Forsmark 2 har revision 12 april till 26 juni. Forsmark 1 har revision 6 september till 17 november. Hoppas de inte oplanerat planeras dra ut på tiden. Ringhals 4 har dessutom haft oväntat fel.

Det här är inte konstigt. Gamla tekniska system kräver mer underhåll. Folk måste sluta låtsas som att gammal kärnkraft bara är billig, stabil och självklar el som någon illvilligt har stängt av.

Poängen är inte att kärnkraft aldrig kan drivas länge. Poängen är att det inte sker utan kostnader, risker och stora investeringar.

Det vi har kvar i dag är inte ”samma kärnkraft som förr”. Det är färre reaktorer, men större och kraftigt uppgraderade reaktorer. Därför blir det missvisande när debatten låtsas att de nedlagda gamla reaktorerna självklart hade kunnat leverera vidare utan enorma investeringar och utan tekniska problem.

Frågan är inte bara hur många MW som teoretiskt fanns. Frågan är vad det hade kostat att hålla dem i drift, vilka säkerhetskrav de hade behövt klara, hur länge reservdelar och kompetens hade funnits, och om pengarna hade gjort större nytta i ny elproduktion, energieffektivisering, nätutbyggnad, lagring och flexibilitet.

Så nästa gång någon säger att Sverige ”lade ned halva kärnkraften” kan man lugnt svara:

Nej. Vi lade inte ned halva effekten. Vi lade ned gamla, mindre och i flera fall tekniskt eller ekonomiskt problematiska reaktorer. De sex som är kvar har effekthöjts kraftigt och står i dag för ungefär 74 procent av den ursprungliga kärnkraftseffekten. Det är ett energisystem visste ska ha. Ett energisystem behöver förmågor. Det är inte synonymt med kärnkraft.