2026 kan bli ett år med mycket snabb temperaturuppgång, särskilt på land på norra halvklotet.

2026 kan bli ett år med mycket snabb temperaturuppgång, särskilt på land på norra halvklotet. Halten koldioxid i atmosfären nu ligger på extremt höga nivåer. Haven har lagrat enorma mängder överskottsvärme, havsytornas temperaturer är mycket höga. En möjlig övergång från La Niña till El Niño under 2026 skulle kunna förstärka uppvärmningen ytterligare.

Uppvärmningen är särskilt snabb i Arktis, där minskande havsis försvagar jordens förmåga att reflektera solstrålning och därmed förstärker uppvärmningen.

De officiella klimatbedömningar underskattar ofta hur snabbt förändringarna kan gå, eftersom de lägger för stor vikt vid globala årsmedel, linjära trender och längre tidsserier som dämpar synligheten i den senaste accelerationstakten. Den verkliga risken är inte bara är gradvis uppvärmning, utan att flera återkopplingar kan samverka och ge mycket snabba temperaturhopp, särskilt över land, i polarområden och under värmeböljor. Det ska bli spännande, och otäckt att läsa nästa IPCC rapport. Mitt stalltips är att det kommer redogöras för.

Undrat ovkså hur de kommer behandla metan. Stora mängder metan finns bundna i havsbottnens sediment, särskilt i Arktis. Den fortsatta uppvärmningen kan bidra till att frigöra detta. Metan är en kraftig växthusgas och ett större utsläpp skulle därför kunna förstärka uppvärmningen ytterligare. Metanet bryts sedan ner till koldioxid. Se metanet på havets botten som jämförbarbmed fossilgas (som tidigare galet nog benämndes naturgas) når atmosfäten. Den risken diskuteras i forskningen, men bedömningarna av hur snabbt och hur mycket metan som kan frigöras skiljer sig åt. Det finns INTE stöd för att slå fast att ett abrupt, civilisationskollapsande globalt metanutsläpp är nära förestående, men vi människor är bra på att få upp kol i atmosfären. Bättre än de sibiriska trapporna var för 250 miljoner år sedan.

För när man jämför med det som hände för cirka 250 miljoner år sedan, vid slutet av perm, blir perspektivet ännu större. Då inträffade den största massutrotningen i jordens historia. Forskningen visar att jordens klimatsystem då utsattes för en mycket stor kolinjektion till atmosfär och hav, kopplad till den sibiriska vulkanismen och sannolikt också till ytterligare utsläpp av isotoplätt kol från organiskt material och metan. Resultatet blev kraftig global uppvärmning, havsförsurning, syrebrist i haven och omfattande ekologisk kollaps. En mycket stor andel av de marina arterna försvann, liksom en stor del av livet på land. Mycket stor. 90%.

Om metan frigjordes från havsbotten då, vilket många forskare menar bidrog, fungerade det som en stark positiv återkoppling. Det innebar att en redan pågående uppvärmning drevs vidare av ännu mer växthusgaser. Då steg temperaturen kraftigt, kolcykeln rubbades, haven blev allt mer syrefattiga och livsmiljöer kollapsade i snabb takt. Det betyder inte att dagens klimatförändring är identisk med den katastrofen, men det visar hur farligt det kan bli när uppvärmning sätter igång självförstärkande processer i jordens klimatsystem.

Här är skrämmande dokumentär som visar vad som hände för 250 miljoner år sedan. Rosa Hav. Lägg 50 minuter på den.

https://www.youtube.com/watch?v=00ILddHJlKw

Källor

Berner, R. A. (2002). Examination of hypotheses for the Permo–Triassic boundary extinction by carbon cycle modeling. Proceedings of the National Academy of Sciences, 99(7), 4172–4177.

Cui, Y., Black, B. A., Kump, L. R., Ridgwell, A., Self, S., Gibson, S. A., Tolstikhin, I. N., & Saunders, A. D. (2021). Massive and rapid predominantly volcanic CO2 emission during the end-Permian mass extinction. Proceedings of the National Academy of Sciences, 118(17), e2014701118.

National Oceanic and Atmospheric Administration. (2026). Trends in atmospheric carbon dioxide. NOAA Global Monitoring Laboratory.

National Oceanic and Atmospheric Administration, Climate Prediction Center. (2026, April 9). ENSO diagnostic discussion.

Serov, P., Portnov, A., Mienert, J., Semenov, P., Ilstad, J. S., & others. (2017). Postglacial response of Arctic Ocean gas hydrates to climatic amelioration. Proceedings of the National Academy of Sciences, 114(24), 6215–6220.

Wu, Y., Chu, D., Tong, J., Song, H., Dal Corso, J., Wignall, P. B., Du, Y., & Cui, Y. (2021). Six-fold increase of atmospheric pCO2 during the Permian–Triassic mass extinction. Nature Communications, 12, Article 2137.

Arctic News. (2026, April 6). *A huge rise in temperature in 2026?*