Jag gillar fakta och statistik och insikter som bygger på dem. Jag skyr åsikter, magkänslor och privat teori.

Jag gillar fakta och statistik och insikter som bygger på dem. Jag skyr åsikter, magkänslor och privat teori. Grunden för kloka beslut är fakta och vetenskap. Det gäller inte minst i politiken. Det är nutida och framtida generationers liv det gäller. Politik handlar i grunden om att peka ut riktningen, sätta mål och sedan låta forskning, statistik och expertkunskap visa de mest effektiva vägarna dit. Det handlar också om att kunna säga nej till sådant som visserligen fungerar men som strider mot grundläggande värderingar eller mänskliga rättigheter.

Svenska Dagbladet har en artikelserie om barn och unga som begår brott. Läs den om du inte gjort det. En av artiklarna – fylld med relevant statistik – bygger på BRÅ:s långtidsstudie av barn i åldern 7–15 år.

https://www.svd.se/a/0VMQeg/grafik-statistik-unga-mordar-mordforsok-fem-ar?utm_source=iosapp&utm_medium=share

Läs artikeln först om du tänker ta kontakt med mej och hävda att jag har fel. Övriga - här är min sammanfattning.

Artikeln visar tydligt vilka varningssignaler som är vanligast bland unga som senare begår grova brott. Jag har tittat närmare på siffrorna, och de säger något helt annat än vad många politiker och väl många i denna tråd verkar tro.

Den i särklass tydligaste varningssignalen är skolfrånvaro.

78% av de unga som begår brott har haft omfattande frånvaro – jämfört med bara 4% av övriga barn i samma åldrar. Det är en skillnad på sisådär 20 gånger!

Andra kraftigt överrepresenterade faktorer är: • att bo i områden med socioekonomiska utmaningar (4,5 gånger vanligare), • att ha en NPF-diagnos eller annan psykiatrisk diagnos (4,4 gånger vanligare), • att familjen har ekonomiskt bistånd (3,6 gånger vanligare).

Barnen är också oftare bosatta i hyresrätt (2,9 gånger vanligare) och har i högre grad egna missbruksproblem (2,7 gånger vanligare).

Men längst ner på listan finns en faktor som ofta felaktigt lyfts fram som den absolut viktigaste i debatten: två utrikesfödda föräldrar. Där är överrepresentationen endast 2,3 gånger. Bland de unga som begår brott har 61% två utrikesfödda föräldrar – vilket betyder att nästan fyra av tio inte har det. Det finns alltså långt, långt starkare varningssignaler än föräldrars födelseland. Varför inte arbeta klokare? Antagligen för att det vinner inga val. Tidöligan vill ju inte ens samarbeta med oppositionen om gängkriminaliteten.

Allt pekar mot samma slutsats: nyckeln är skolan.Av unga som begår brott klarar bara 40% grundskolan, jämfört med över 80% i befolkningen som helhet. Bara 9% av dem får gymnasieexamen med högskolebehörighet, mot över 70% bland andra ungdomar.

Om vi vill minska ungdomsbrottsligheten måste vi se till att alla barn kommer till skolan och klarar den. För att det ska lyckas krävs bättre stöd till barn med NPF-diagnoser och psykisk ohälsa. Där misslyckas samhället i dag, trots att det ofta är just där det går att vända en negativ utveckling.

Jag har själv mött många barn med diagnoser genom de ideella föreningar jag verkat i. Med rätt stöd, struktur och förståelse blommar de upp. De behöver miljöer som fungerar för dem, något som borde vara självklart i varje skola, men som i praktiken ofta saknas.

Så du måste släppa din privata teori, dina förutfattade meningar – sök verkliga lösningar med bas i faktan. För inte skulle du väl använda en karta över Ungern för att hitta i Sverige?

Det behövs mer forskning, fler utredningar och framför allt förutsättningslösa analyser. För ofta får statliga utredningar direktiv som redan pekar mot vissa slutsatser. I stället borde man våga formulera uppdrag som: ”Hitta de mest effektiva åtgärderna enligt forskning för att minska antalet våldsbrott bland barn under 15 år.”

Så enkelt – och så svårt – är det.Men så länge debatten styrs av fördomar och magkänsla snarare än av fakta och vetenskap kommer vi fortsätta missa målet. Jag är forskarutbildad och gillar fakta och statistik, för det skapar en bas för avsevärt mer korrekta bedömningar.