Det är många som skrivit till mig och undrat varför det ej går att kommentera mina inlägg.

Det är många som skrivit till mig och undrat varför det ej går att kommentera mina inlägg. Det beror på att jag varken har tiden eller lusten att se och rensa bland alla invektiv som då kommer säkrare än ett brev på posten. Vill du kunna kommentera på min sida får du skicka en vänförfrågan SAMT ett meddelande där du skriver att du vill kommentera. Jag får hundratals vänförfrågningar och hinner inte kolla igenom alla.

Att vara miljöpartist på sociala medier är att utsättas för ett pågående språkligt stresstest. Ett experiment i hur långt man kan töja på begrepp, logik och grundläggande anständighet och ändå kalla det ”debatt”.

Listan över invektiv som haglat över mig är numera så lång och brokig att den nästan blir komisk i sin bredd. Ibland till och med kreativ, om man nu kan kalla rena motsägelser för kreativitet. Jag har kallats vänsterliberal (vad det nu ens ska betyda – och om det över huvud taget är en teoretiskt möjlig position), vänsterradikal, vänsterextremist, miljönazist, ekofascist, klimatsektmedlem, talibankramare, islamistkramare, muslimsubba, shariavän, vänstervriden, kulturmarxist, neomarxist, globalist, globalfeminist, miljömongo, miljöpsykopat, klimatpsykosfall, dystopisk miljöaktivist, batikhäxa, flumtant, godhetsknarkare, PK-häxa, woke-tant, sinnessjuk, mentalt rubbad, psykfall, ignorant fruntimmer, hysterisk kärring, rabiat feminist, manshatare, landsförrädare, förrädare, landsförrädisk idiot, hora, klimathora, tomhylsa, hjärndöd idiot – eller bara idiot.

Därutöver: miljömupp, miljö mupp (!), miljötaliban, klimatmupp, miljösektsmedlem, antiintellektuell, låtsasakademiker, pseudoforskare, fifflare, charlatan, tomboll, foliehatt, konspirationstänkare, hycklare, dubbelmoralist, jävla pajas, clown, snackar skit, dravelmaskin, hjärntvättad, indoktrinerad, blind, korkad, efterbliven, lågbegåvad, mentalt sjuk, ”kör upp din kommentar i röven”, lobotomerat får, lydig nickedocka, nyttig idiot, dåre, lögnare, mytoman, propagandist, fet och ful, ful i själen, vidrig människa och diverse andra poetiska varianter.

Jag har dessutom fått veta att jag borde köras till skroten, låsas in, tystas, utvisas, att jag är äcklig, avskum, parasit, cancersvulst på samhället, och att jag, från djupet av någons hjärta, ska dra åt helvete, gärna så långt bort som möjligt.

Allt detta för att jag redogjort för publicerad vetenskap som visar att Sverige inte behöver bygga ny kärnkraft för att möta framtidens elbehov – och att kärnkraft dessutom är dyr att bygga.

Det mest avslöjande är inte hatets styrka utan dess mönster. De flesta som uttrycker sig så här hämtar sin världsbild från alternativmedier där islamofobi blandas med hat mot feminister, klimatforskare, akademiker och allt som luktar solidaritet. Att feminism betyder lika villkor för kvinnor och män har de missat. Att HBTQI-personer är människor med samma rättigheter som andra tycks för dem vara ett personligt hot. Och om man dessutom nämner transfrågor, ja, då exploderar hela den mentala konstruktionen.

Jämlikhet är inte för dem.

Inte demokrati heller, när den ger ”fel” resultat.

Inte ens grundläggande mänsklig värdighet.

Det är fruktansvärt.

Och samtidigt nästan tragikomiskt.

För språket de använder, logiken de saknar och den analytiska förmåga de uppvisar fungerar som deras eget facit. Hatet de spyr ur sig och den skrala bildningen de blottar säger mer om dem själva än om någon annan.

De behöver egentligen inte bemötas.De har redan sagt allt som behöver sägas – om sig själva. Men jag tänker att jag skriver för de som läser. Och då gör dessa rabiata människor oss en tjänst genom att visa just hur vidrigt de beter sej.