Det här har passerat alla rimliga gränser. Mette-Marit måste avsäga sig sin kungliga titel.

Det här har passerat alla rimliga gränser. Mette-Marit måste avsäga sig sin kungliga titel. Det finns ingen annan trovärdig utväg. Det som nu rullas upp är inte en serie olyckliga tillfälligheter utan ett mönster av omdömesbrist på en nivå som är häpnadsväckande, särskilt för en kronprinsessa placerad i statens absoluta toppskikt.

Hennes nära kontakter med Jeffrey Epstein under många år redovisades inte öppet när han dömdes första gången. I stället tycks kontakterna ha fortsatt trots att hans brottslighet redan då var allmänt känd. För vem som helst är detta djupt problematiskt. För en kronprinsessa, med tillgång till maktens innersta rum och med säkerhetsklassad information i sin närhet, är det oacceptabelt. Det är inte slarv. Det är ett fundamentalt misslyckande i omdöme, ansvar och respekt för statens säkerhet.

Parallellt finns de tidigare uppgifterna om hur hon agerat i relation till sin son Marius Borg Høiby. Enligt medieuppgifter ska hon ha förvarnat eller till och med hjälpt honom att städa undan innan polisens tillslag. Imorgon inleds hans rättegång, mitt i denna Epstein-skandal. Förhandlingarna gäller våldtäkter, misshandel och narkotikabrott, samt nya händelser i helgen som lett till att han häktats. Hans mamma kommer inte vara på plats. Det är illa ur ett föräldraperspektiv. Det är extremt allvarliga brott sonens rättegång gäller. Men i ett statligt perspektiv är Mette-Marits kontakter med Epstein ännu värre. De rör rikets säkerhet, kungahusets legitimitet och allmänhetens förtroende.

I det här läget är frågan inte om Mette-Marit kan fortsätta som kronprinsessa. Det är redan en omöjlighet. Hennes förtroende är förbrukat. Hon borde ha berättat allt för flera år sedan. Den verkligt avgörande frågan är i stället vad Kronprins Haakon faktiskt visste. Kände han till kontakterna och mötena med Epstein? Visste han utan att han rapporterade till säkerhetstjänsten är det synnerligen allvarligt. Visste han inte, därför att hans hustru dolde det för honom, är det en förödande äktenskapskris. Och det samtidigt som bonussonen står inför rätta för grova brott. Oavsett vilket scenario som är sant, väcks allvarliga frågor om kronprinsens omdöme och hans förmåga att axla rollen som framtida statschef, med eller utan Mette-Marit vid sin sida.

Detta är inte ett privat familjedrama. Det är en institutionell kris för det norska kungahuset. Precis som i Storbritannien, där en prins tvingades kliva åt sidan efter sina kopplingar till Epstein, står Norge nu inför samma realitet: ansvar måste utkrävas på högsta nivå. Frågan är inte längre om Mette-Marit kan bli drottning. Frågan är hur långt upp konsekvenserna kommer att nå, och om även kronprinsens framtid avgörs de kommande dagarna.

Mitt i allt detta finns också två unga människor, prinsessan och prinsen, bara 22 respektive 20 år gamla, som nu tvingas bära bördan av att offentligt brottas med frågan om vem deras mamma är. Och det under ett massivt medietryck som ingen ung människa borde behöva uthärda.

Och längst upp i detta drama sitter kung Harald och drottning Sonja, båda 88 år gamla. Deras sista år i livet kommer att bli brutalt tunga. De kan glömma ett stillsamt tillbakaträdande. Ja, deras dotter har tidigare orsakat problem för kungahuset. Men det bleknar i jämförelse med det Mette-Marit nu har utsatt hela familjen, och nationen Norge, för.