Tidöligans logik är underlig. De anser att 22TWh från gammal nedlagt kärnkraft är mer än 170TWh från vind.

Tidöligans logik är underlig. De anser att 22TWh från gammal nedlagt kärnkraft är mer än 170TWh från vind. De sex kärnkraftsreaktorer som lagts ned i Sverige

Barsebäck 1 (1999), Barsebäck 2 (2005), Oskarshamn 2 (2015), Oskarshamn 1 (2017), Ringhals 2 (2019) och Ringhals 1 (2020)

beskrivs ofta i debatten som ett enormt energipolitiskt misslyckande. Men ser man till faktisk elproduktion under de sista åren i drift blir bilden en annan. Tillsammans producerade dessa reaktorer cirka 22 TWh per år under sina fem sista driftår:

Barsebäck 1 omkring 3,5 TWh, Barsebäck 2 cirka 3,6 TWh, Oskarshamn 1 runt 1,9 TWh, Oskarshamn 2 omkring 3,2 TWh, Ringhals 2 cirka 4,6 TWh och Ringhals 1 omkring 5,2 TWh per år.

Detta var inte fungerande kraftverk som levererade på topp som de brunblå hävdar. Flera av reaktorerna hade svårt att nå förväntad effekt på grund av ålder, längre revisionsstopp och tekniska problem. Ringhals 2 är det tydligaste exemplet, där skador i bottenplåten i reaktorinneslutningen upptäcktes. Det läckte vatten från reaktorn. Reaktorn fick fortsätta driften endast genom tidsbegränsade dispenser från Strålsäkerhetsmyndigheten, i väntan på beslut om kostsamma åtgärder som man inte ens visste om de skulle lyckas eller avveckling. Samtidigt infördes efter Fukushimaolyckan 2011 nya tvingande säkerhetskrav, bland annat krav på oberoende härdkylning och skydd mot extrema yttre händelser. För de äldre svenska reaktorerna innebar detta investeringsbehov på miljarder kronor.Och det på en volatil marknad där spotprisets trend var neråt. Kalkyler visade att verkens kvarvarande livslängd var för kort för att nå önskad avkastning. Ägarna bedömde fortsatt drift som ekonomiskt orimlig. De tjänade mer på att investera pengarna i annat.

Parallellt med att dessa cirka 22TWh från gammal kärnkraft som försvann under loppet av 20 år har Sverige aktivt stoppat betydligt större mängder ny elproduktion från vindkraft. På land har det kommunala vetot, som infördes 2009, lett till att omkring 30 TWh i möjlig landbaserad vindkraft inte blivit av. Dessa projekt har i huvudsak drivits av svenska och nordiska bolag som OX2, Eolus, Statkraft och RWE, men stoppats trots att de representerat modern, kostnadseffektiv elproduktion.

Än tydligare blir kontrasten när man ser till havsbaserad vindkraft. Under 2024 sade regeringen nej till många havsbaserade vindkraftsparker i Östersjön, med en sammanlagd beräknad årsproduktion på cirka 140–150 TWh. Bland dessa finns Arkona (cirka 5,5 TWh, Eolus, Sverige), Skidbladner (cirka 11,7 TWh, Eolus, Sverige), Aurora (upp till 24 TWh, OX2 och Ingka Investments, Sverige/Nederländerna), Baltic Offshore Beta (cirka 14 TWh, European Energy, Danmark), Baltic Offshore Delta North (cirka 8 TWh, Statkraft, Norge), Cirrus och Dyning (vardera cirka 10 TWh, Freja Offshore/Hexicon, Sverige), Erik Segersäll (20–26 TWh, RWE Renewables, Tyskland), Neptunus (13–15 TWh, OX2, Sverige), Pleione (cirka 5 TWh, OX2, Sverige), Skåne havsvindpark (cirka 7 TWh, Ørsted, Danmark), Södra Victoria (6–8 TWh, RWE Renewables, Tyskland) och Triton (cirka 7,5 TWh, OX2, Sverige).

Detta visar att Sverige genom politiska beslut har drivit fram stopp för över 170 TWh potentiell ny vindkraftsel, samtidigt som bortfallet av cirka 22 TWh från åldrande kärnkraft beskrivs som en energipolitisk katastrof. Utan vetona mot landbaserad vindkraft och utan regeringens nej till havsbaserade projekt hade Sverige haft mycket mer el än vad de gamla kärnkraftsverken producerade under sina sista år. Det är denna diskrepans mellan retorik och faktisk energimängd som är den brunblå logiken.

Kärnkraft? produktion, driftproblem och avveckling

Energimyndigheten. (2023). Elproduktion och elanvändning i Sverige. Energimyndigheten.

Strålsäkerhetsmyndigheten. (2014–2019). Tillsynsbeslut, dispenser och säkerhetskrav för Ringhals 1 och 2. Strålsäkerhetsmyndigheten.

Vattenfall AB. (2019). Beslut om avveckling av Ringhals 1 och 2 – bakgrund, säkerhetskrav och ekonomiska förutsättningar. Vattenfall.

Vattenfall AB. (u.å.). Produktionshistorik för Ringhals kärnkraftverk.

OKG AB. (u.å.). Oskarshamn kärnkraftverk – drift- och produktionshistorik.

World Nuclear Association. (2023). Nuclear Power in Sweden.

Landbaserad vindkraft, kommunalt veto

Green Power Sweden. (2025). Kommunala vetot och dess konsekvenser för landbaserad vindkraft. Green Power Sweden.

Westander, J., & Chalmers tekniska högskola. (2022). Det kommunala vetots betydelse för svensk vindkraftsutbyggnad. Chalmers tekniska högskola.

Havsbaserad vindkraft: projekt, TWh och ägare

Regeringen. (2024). Avslag på ansökningar om havsbaserad vindkraft i Östersjön. Regeringskansliet.

Svensk Vindenergi. (2024). Havsbaserad vindkraft i Sverige – projektportfölj och potential. Svensk Vindenergi.

OX2. (2023–2024). Projektbeskrivningar: Aurora, Neptunus, Pleione, Triton. OX2 AB.

Eolus Vind AB. (2023–2024). Projektbeskrivningar: Arkona, Skidbladner.

RWE Renewables. (2023–2024). Offshore wind projects in the Baltic Sea: Erik Segersäll, Södra Victoria.

Ørsted. (2023). Skåne Havsvindpark – project facts. Ørsted A/S.

European Energy. (2023). Baltic Offshore Beta – environmental and production data.

Statkraft. (2023). Baltic Offshore Delta North – project overview. Statkraft AS.

Freja Offshore & Hexicon. (2023). Cirrus och Dyning – samråds- och projektunderlag.

Kärnkraftens ~22 TWh baseras på faktisk årsproduktion de sista fem åren före avställning, inte installerad effekt.

Havsbaserad vind (~140–150 TWh) baseras på projektägarnas egna samråds- och ansökningshandlingar, summerade och korskontrollerade mot Svensk Vindenergi.