Äntligen! Äntligen grips en man som av allt att döma gjort vidriga handlingar mot omyndiga flickor. Tack UK.

Äntligen! Äntligen grips en man som av allt att döma gjort vidriga handlingar mot omyndiga flickor. Tack UK. Tack det brittiska kungahuset för att ni sent om sidor tog bort hans prinstitel. Bara att hoppas att han nu berättar sanningen och ingenting annat.

Jeffrey Epstein-affären går till historien som ett av de mest väldokumenterade fallen av systematiskt sexuellt utnyttjande av minderåriga i modern tid. Brottens existens och omfattning är inte ifrågasatt. De är fastställda genom federala åtal, vittnesmål, civilrättsliga uppgörelser och fällande domar. Det har hänt. Men Epstein var inte ensam.

Det juridiskt anmärkningsvärda ligger därför i stället någon annanstans: i diskrepansen mellan brottens omfattning och det straffrättsliga ansvarsutkrävandet i nätverkets kärna. Den enda centrala aktör som i dag avtjänar ett långt fängelsestraff kopplat till Epsteins kärnverksamhet är Epsteins tidigare flickvän Ghislaine Maxwell. Hon dömdes 2021 i federal domstol i USA för trafficking och medhjälp till sexuellt utnyttjande av minderåriga. Domen är lagakraftvunnen. Men Trump har hintat många gånger att han ämnar benåda sin vän. Det var via henne och Epstein han träffade Melania.

Jeffrey Epstein själv åtalades federalt 2019 men begick självmord i häktet innan rättegång. Juridiskt innebär det att skuld aldrig fastställdes i den processen, även om tidigare rättsprocesser och erkännanden finns dokumenterade.

Runt detta faktum växer den verkligt svåra frågan: elitansvar. Under många år har en återkommande kritik varit att rättssystemet haft svårt att nå uppåt i makthierarkierna kring Epstein. Flera namngivna personer har förekommit i flygloggar, vittnesmål och civilrättsliga processer, men utan motsvarande fällande brottmålsdomar. I vissa fall har civilrättsliga förlikningar ingåtts, vilket juridiskt inte är erkännande av skuld. I andra fall har åtal aldrig ens väckts.

Detta är rättsstatliga realiteter. Straffrätt kräver bevisning bortom rimligt tvivel. Processer faller. Misstänkta dör. Jurisdiktioner krockar.

Men rättsstaten är inte bara teknik. Den är också legitimitet. Och legitimitet prövas hårdast när makt möter ansvar.

Det är i detta ljus dagens uppgifter att den tidigare prinsen Andrew äntligen är gripen. Att den tidigare brittiske prinsen, sent om sidor fråntagen sina titlar och länge skyddad av institutionell tyngd, nu grips i en kontext kopplad till Epstein markerar ett möjligt skifte. Inte en dom. Inte ett avgörande. Men ett brott mot en långvarig asymmetri. För första gången rör sig processen tydligt uppåt i hierarkin. De nu vuxna kvinnorna som ännu är i livet får upprättelse. Men för andra, den mest kända, är det för sent. Hon valde att avsluta sitt liv i förtid. Hon fick inte uppleva dagens gripande.

Gripandet innebär inte att skuld är fastställd. Gripanden är inte domar. Rättsstatens styrka ligger just i att varje individ har rätt till en rättvis prövning. Men det innebär att en annan princip aktiveras: att ingen ska stå utanför rättsordningens räckvidd på grund av titel, börd eller nätverk.

Samtidigt blottar Epstein-affären något ännu bredare: hur eliter förhåller sig till varandra.

Ta den norska kronprinsessan Mette-Marit. När hennes nära koppling till Epstein uppmärksammades visade det sig att hon hade googlat honom och ändå valt att behålla kontakten. Att hon fortfarande är kronprinsessa är ett mysterium för mig. Hon är inte brottsmisstänkt. Men det är ett omdömesfailure av sällan skådat slag.

Och där möts juridik och elitansvar.

För rättsstaten kan bara lagföra brott. Den kan inte lagföra omdömesbrist, social blindhet eller lojaliteter inom maktsfärer. Men allmänhetens förtroende påverkas lika fullt av hur maktbärare agerar när varningssignaler finns. Elitansvar handlar därför inte bara om domar. Det handlar om normer.

Om vilka som bjuds in.Vilka som försvaras.Vilka man fortsätter kalla vänner efter att sanningen blivit offentlig.

När mycket omfattande brottslighet leder till begränsat straffrättsligt ansvarsutkrävande i maktens toppskikt uppstår en legitimitetsfråga, även om varje enskild rättsprocess följt regelboken.

Det är därför Epstein-affären blivit större än ett rättsfall. Den har blivit en prövosten för rättsstatens trovärdighet inför makt. Om rättvisan ska uppfattas som universell måste den också nå universellt. Annars uppstår en klyfta mellan lagens anspråk och medborgarnas erfarenhet av hur ansvar faktiskt utkrävs.

Att även personer ur den absoluta samhällseliten nu faktiskt blir föremål för frihetsberövande åtgärder kan därför visa sig avgörande. Inte nödvändigtvis för varje enskilt utfall, utan för principen.

Ytterst handlar detta om en enkel men avgörande idé: Att lagen inte bara ska vara lika för alla i teorin, utan också i praktiken.

Så. Kalla in till förhör:Alan DershowitzBill ClintonBill GatesBill RichardsonDonald TrumpEhud BarakGeorge MitchellGlenn DubinJay LefkowitzKen StarrLawrence KraussLeon BlackLeslie WexnerMarvin Minsky

Andrew, den tidigare prinsen, är den enda som nu till slut blir förhörd.

BBC News. (2026). Police activity linked to Prince Andrew and Epstein investigation. https://www.bbc.com

U.S. Department of Justice. (2019). United States v. Jeffrey Epstein, indictment.

United States District Court. (2021). United States v. Ghislaine Maxwell, judgment.

The Guardian. (2022). Prince Andrew settles civil sexual assault case with Virginia Giuffre. https://www.theguardian.com

Aftonbladet. (2026). Polis utanför prins Andrews hem. https://www.aftonbladet.se

Sveriges Television. (2026). Polis vid tidigare prins Andrews bostad. https://www.svt.se

NRK. (2019). Mette-Marit og Jeffrey Epstein-kontakten (rapportering om relationen och uttalanden).