Kommer ihåg den morgonen för 40 år sedan. Jag var 14 år och skulle iväg på konfirmationsträff.

Kommer ihåg den morgonen för 40 år sedan. Jag var 14 år och skulle iväg på konfirmationsträff.

Olof Palme. Hans gärning är oerhört viktig för Sverige.

Tal i radion på juldagen 1965. Talet är 60 år senare fortfarande väldigt aktuellt. Sverige har inte kommit längre. Vi är tom på väg bakåt. Läs Palmes tal. Det är kanske det bästa tal en svensk någonsin hållit.

”Demokratin är fast förankrad här i landet. Vi respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna. Grumliga rasteorier har aldrig funnit fotfäste. Vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta.Men så enkelt är det ändå inte. Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori. Den har ett mycket enklare ursprung.

Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser. Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla. Okunnighet om andra människors särart, rädsla för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt.

En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvaliteter att göra. Att gradera människor med sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde. Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen – på arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken.

Därför ligger fördomarna alltid på lur, även i ett upplyst samhälle. Den kan blossa ut i ett stickord, en obetänksam replik, en nedrighet i det lilla. Kanske menar den som handlar inte så illa. Men för den som träffas kan det riva upp sår som aldrig läks. De flesta av oss människor har ett behov av att hävda oss gentemot andra. Och då står fördomen mot den avvikande – utlänningen, främlingen – till förfogande som en sista skans.”

http://www.olofpalme.org/wp-content/dokument/651225_vi_och_utlanningarna.pdf