Jag är orolig över det som nu sker i Mellanöstern.

Jag är orolig över det som nu sker i Mellanöstern. Kriget i Palestina är inte slut mtp Israels frekventa bombningar och nybyggande judars ständiga attacker på Västbanken. Men nu vänds blickarna till vad som är potentiellt historiskt, men också extremt riskfyllt. Irans högste ledare ayatollah Ali Khamenei, en 86-årig extremt ond diktator har tillsammans med sin familj och med flera av regimens allra innersta krets, dödats i en samordnad amerikansk-israelisk operation där Khameneis palats fullkomligen jämnats med marken.

För mig och för så många, många i andra, inte minst exiloppositionen, väcker detta hopp. Den iranska regimen är en av världens mest repressiva: systematiskt förtryck av kvinnor, brutal behandling av oppositionella, export av våld genom miliser och stöd till terrorstämplade aktörer. Att ett sådant maktcentrum slås ut kan lätt ses som moralisk rättvisa. Samtidigt lär historien oss att maktvakuum i auktoritära stater sällan fylls automatiskt av demokrati.

Afghanistan är det smärtsamma exemplet: ett brutalt styre störtades, men det som följde blev inte den stabila frihet många hoppats på. Det blev värre än det som ledde landet tidigare. Oroande just nu är eskalationslogiken. Rapporter om iranska attacker och hot mot mål i regionen, Israel, Gulfstater och även internationell sjöfart, tyder på att Teheran eller regimlojalistiska aktörer kan slå brett och urskillningslöst. USA signalerar samtidigt att attackerna kommer att fortsätta.

Det innebär att vi kan stå inför en kedja av vedergällningar där ingen kontrollerar slutpunkten. Eskalering av våld. Finns det terrorcellen som Iran nu sätter in runt om i väst? Ett särskilt orosmoln är energimarknaden. Hormuzsundet är nu stängt av Iran och de ägnar sig åt attacker på tankfartyg och sabotage mot saudisk fossilinfrastruktur. Oljepriserna kommer rusa globalt. Geopolitikens mest klassiska reflex lär åter slå till: konflikt i Mellanöstern driver upp fossilpriser globalt.

Det är särskilt Asien som är beroende av fossilt via Hormuzsundet, men vilket land har investerat helt galet i förnybart och står nu bättre rustat för höga fossilpriser? Kan den store vinnaren i detta vara diktaturen Kina? Och Trumps kompisar inom oljeindustrin. Vad USA gjort tillsammans med ett land styrt av en krigsförbrytare kommer att bli polariserande. Vissa kommer att hylla operationen som ett nödvändigt slag mot en brutal regim och dess destabiliserande roll i regionen.

Andra kommer att varna för att detta riskerar att bli ännu ett exempel på militär intervention utan långsiktig plan där civila, regional stabilitet och internationell rätt hamnar i kläm. Trumps uttalande om avancerade underrättelsesystem och “sofistikerad spårning” visar hur mycket modern krigföring handlar om teknologisk dominans, men teknik ersätter inte strategisk eftertanke. En av världens mest repressiva maktstrukturer har just skakats i grunden. Men om detta blir början på något bättre eller en öppning mot något ännu värre avgörs inte av precisionen i en attack utan av vad som byggs efteråt.

Finns det en plan för ett framtida Iran? Finns kontakter med reformkrafter, civilsamhälle och diaspora? Eller riskerar landet att kastas in i intern maktkamp mellan revolutionsgardet, hårdföra fraktioner och regionala aktörer? Hoppet står till att verkligt demokratiska krafter i Iran får en chans. Rädslan är att historien upprepar sig: att ett tyranni faller, men att kaoset ger plats åt något nytt, hårt och oförutsägbart. Jag är orolig minst sagt.

https://www.svt.se/nyheter/utrikes/ayatolla-ali-khamenei-ar-dod https://edition.cnn.com/2026/02/28/middleeast/obituary-ayatollah-ali-khamenei-hnk-intl https://www.expressen.se/nyheter/varlden/uppgifter-ayatolla-khamenei-kan-ha-skadats-eller-dodats/