Jamen javisst Moderaterna.Det är tydligen godare att äta pengar än glass.

Jamen javisst Moderaterna.Det är tydligen godare att äta pengar än glass.

Nu är det inte längre diffust ”partiet”, ”linjen” eller ”systemet”. Det handlar om namn. Det handlar om Jörgen Warborn, Moderaternas EU-parlamentariker, som lett arbetet med att införa försvagningar av EU:s klimatregler. Han valde att ha täta kontakter med den amerikanska fossilindustrins tyngsta lobbyister inför försvagningen av miljöpolitiken på EU-nivå. Han anser att samtal med ExxonMobil, Chevron, American Petroleum Institute och den Trump-nära tankesmedjan Heritage Foundation är rätt väg att gå. Strunt samma att träffa vetenskapsmän. Han väljer kretsar som i decennier motarbetat klimatvetenskap, förnekat krisen och applåderat när Donald Trump rev upp klimatregler och internationella åtaganden.

Detta sker inte i ett vakuum. Det sker i ett parti där finansministern Elisabeth Svantesson förordade Trump över Harris, och där Moderaterna gång på gång placerat sig på bromsklossens sida i klimatpolitiken. När mönstret upprepas är det inte längre ett misstag. Det är en tydlig linje. Moderaterna ämnar följa Trumps väg - ta bort så mycket der bara går av klimatpolitiken. Helst i smyg så väljarna inte inser vad de gör. ExxonMobil, Chevron, American Petroleum Institute och Heritage Foundation är Moderaternas kompisar.

Moderaterna valde alltså att lyssna på fossilbolag och amerikanska högerlobbyister snarare än på forskarsamhället, IPCC, europeiska myndigheter eller unga som kräver en framtid. Det är ett aktivt val av Moderaterna att prioritera kortsiktiga bolagsvinster framför långsiktig samhällsnytta. Notan skickas vidare till kommuner, hushåll och kommande generationer.

Men det finns en annan väg.Den gröna vägen.

En väg där politiken lyssnar på vetenskap i stället för Exxon & co. Där ekonomisk utveckling byggs på förnybar energi, energieffektivisering och cirkulära affärsmodeller, inte på att klamra sig fast vid gårdagens fossilintressen. En väg där klimatansvar, jobb och välfärd hänger ihop.

På den gröna vägen räcker glassen till alla.Inte för att någon lovar mirakel, utan för att vi slutar låta några få äta upp alla glassar i frysen. Som de beter sig äter de upp hela frysen, så det inte blir några glassar ens för dem i framtiden!

Det är skillnaden mellan Moderaternas väg och en grön politik som faktiskt tar ansvar för framtiden.

I september bara måste Sverige byta riktning. Inte lite justera. Inte triangulera. Byta kurs.

Det handlar inte om enskilda sakfrågor.Det handlar om ett mönster där politiken gång på gång rör sig bort från ansvar, humanism och långsiktig rationalitet.

Migrationspolitiken.Att låta 18-årsdagen fungera som en juridisk stupstock.Att hålla unga människor som vuxit upp i Sverige i åratal av ovisshet på återvändandecenter.Att utvisa fullt integrerade människor som försörjer sig och bidrar till Sverige till länder de saknar verklig anknytning till.Detta är inte ordning och reda. Det är administrerad grymhet och samhällsekonomiskt slöseri.

Miljö- och klimatpolitiken.Här ser vi samma sak: uppskjutna beslut, urvattnade styrmedel och symbolpolitik.Transportsektorn backar.Utsläppskurvorna planar inte ned i den takt vetenskapen kräver.Natur restaureras inte, den exploateras.Klimatkrisen behandlas som ett kommunikationsproblem snarare än ett systemhot.

Energipolitiken.Kortsiktighet ersätter systemtänkande.Ideologiska låsningar ersätter ingenjörsmässig analys.Investeringar bromsas av ryckighet, otydliga spelregler och politiskt poserande.Resultatet är högre kostnader, sämre robusthet och förlorad konkurrenskraft.

Välfärden.Resurser pressas samtidigt som behoven ökar.Skolan klarar inte kompensationsuppdraget.Socialtjänsten får bära konsekvenserna av beslut som fattats långt bort från verkligheten.Förebyggande arbete får stå tillbaka för repressiva symbolåtgärder.

Rättspolitiken.Allt mer fokus på straff, allt mindre på orsaker.Allt fler hårda ord, allt färre fungerande system för att bryta rekryteringen till kriminalitet.Det måhända ser handlingskraftigt ut. Det är det inte. Sverige kan både förebygga, straffa och vårda.

Gemensamt för allt detta är bristen på långsiktigt ansvarstagande.

Sverige behöver i september en tydlig kursändring.Mot: • humanism som faktiskt gäller i praktiken. En stark välfärd. • miljöpolitik som utgår från vetenskap, • migration som bygger på integration, inte utvisningsautomatik • energi- och industripolitik som är stabil, rationell och framtidsinriktad

Människor orkar inte mer otydlighet.De orkar inte fler halva steg i fel riktning.

Det är dags att välja:antingen fortsätter vi på den inslagna vägen, eller så byter Sverige riktning till den gröna hållbara vägen mot framtiden.

I september finns inget utrymme kvar för att stå still.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/aJWnA2/m-politikern-hade-tata-usa-kontakter-innan-klimatregler-andrades?utm_source=iosapp&utm_medium=share